Konsten att identifiera sig med rätt sanning

T: Upptäckte denna bloggen av en slump nyligen och det är jag verkligen glad för. Har färsk kärlekssorg (blev lämnad) och har svårt att sluta tänka på saker som hände och saker som jag velat göra annorlunda. Finns ju flera tidigare inlägg om det som varit till stor hjälp. Det kan vara väldigt svårt att bryta ältandet och släppa taget men när man klarar det en stund är det underbart. Jag har redan av mig själv varit inne på att försöka byta långa negativa tankegångar mot enkla tankar som ”Det ordnar sig”, och det ska jag fortsätta med.

Så tack för att du skriver om detta, och fortsätt gärna med det! Hade varit intressant att höra mer om hur man ska förhålla sig till platser och minnen som hänger ihop med en tidigare kärlek t ex. Man kan vara på bra humör men plötsligt kan en sak eller ett ord göra att man blixtsnabbt associerar till den försvunna kärleken och man får ont i magen. Att undvika de platserna eller sakerna är ofta inte ett alternativ (det kan ju vara ens egen lägenhet t ex) – kan man försöka ladda dem med nytt innehåll? Och ska man försöka ignorera även de goda minnena från förhållandet, för att undvika att tankarna drar iväg till det smärtsamma och för att göra det lättare att gå vidare? Eller kan man glädjas åt det som var?

Vidare fundering: Om du och exet är ovänner men du vill verkligen att ni ska bli vänner någon gång – hur förhålla sig till det? Svårt att bara ignorera en konflikt som ligger och tar energi – något slags val måste man ta. Även om man inte kan lösa problem när man fokuserar på dem, som du skriver. Kanske sända ut en tydlig önskan om att ni ska bli vänner, trots att du inte vet om eller när den andra personen kan tänkas vilja bli vän. ”Det ordnar sig och vi blir vänner”. Och så försöka slappna av och lita på att om det är möjligt, så händer det. För om inte du själv i alla fall är tydlig händer det väl knappast något?

Svar: Vad kul att du trivs här hos mig. :) Jag tycker att din idé om att ladda lägenheten med nytt innehåll låter utmärkt men det du framförallt bör göra är att ladda huvudet med en korrekt beskrivning av dig själv och det som händer i ditt liv. Det är inte situationen i sig som orsakar dina negativa känslor, det är ditt sätt att identifiera dig med en person som du inte vill vara – och som du innerst inne vet att du inte är (annars skulle den personens tankar inte kännas så obehagliga att tänka).

Utifrån en sinnesstämning som kallas ”lätt för dig att säga”, men som är exakt den du själv söker, lägger jag nu fram ett alternativt sätt att beskriva din situation på.

Jag är ett lidande offer för olyckliga omständigheter…

Jag är en nyfiken äventyrare som lever livet så intensivt att jag ibland skrubbar upp både armar och ben till följd av mina eskapader – mitt senaste påhitt är ett utmärkt exempel på det. Men tom. i de stunder när jag ligger i fosterställning och grinar av smärta som en liten unge, ler jag inombords och skulle inte komma på tanken att ångra något jag gjorde innan jag blev tvungen att ta en timeout. Jag är inte född för att vara uttråkad. Jag är en risktagare och jag är en vinnare!

Nu ska jag bara hämta andan en stund så kommer jag igen med samma go getter-attityd, entusiasm och höga förväntningar som tidigare. Jag tänker fortsätta i precis samma stil som alltid för det finns inget roligare än att fira livet med likasinnade – och sådana finns det gott om. Jag vill inte missa en minut mer än jag måste av alla intressanta erfarenheter jag vill utforska. Och jag tänker inte heller oroa mig över att få en smäll då och då. För varje gång jag skrubbar upp skinnet, blir det tjockare. Och så känner man att man lever. ;)

Detaljerna går i den här stilen:

• Jag blev lämnad. —> Jag och X har omdefinierat vårt förhållande. Vi ser mycket gott i varandra, precis som tidigare, men tillbringar nu tiden på skilda håll vilket ger oss båda möjlighet att uppleva nya, spännande relationer.
• Jag har färsk kärlekssorg. —> Det har dykt upp utrymme för nya romanser i mitt liv.
• Jag har svårt att sluta tänka på det förflutna. —> Jag har bildat mig en mycket klar uppfattning om vilka detaljer i ett förhållande som tilltalar mig extra mycket.
• Det kan vara väldigt svårt att bryta ältandet. —> Jag mår bäst när jag sysselsätter mig med intressanta och utmanande uppgifter. Jag gillar att det händer saker runtom mig.
• Jag brukar tänka ”det ordnar sig”. —> Det här ordnade sig fortare än jag trodde. Jag mår redan mycket bättre än jag gjorde för några dagar sedan.

Avdramatisera situationen!

Bara du själv vet exakt vilka formuleringar som ger dig lättnad och därför ska du inte se mina förslag som annat än exempel. Men jag tror att du förstår idén: alla ”sanningar” vi häver ur oss är relativa och kan modifieras efter behov utan att kännas mindre sanna. Som du märker försöker inte mina nya påståenden göra motstånd till de tidigare. De plockar bara ut inspirationen ur dem och beskriver därefter en annan sida av samma ämne.

Ska man försöka ignorera även de goda minnena från förhållandet?

Nej, självklart inte. Men frågan är om du i det här skedet klarar av att tänka på dem utan att den där sorgliga, sentimentala känslan smyger sig på dig. Den antyder att du inte alls tänker på det goda, du tänker på frånvaron av det. Ditt enda kriterium för att älta något är: känns det bra eller känns det dåligt? Formuleringen spelar ingen roll. Välj det som känns bra, inte det som låter bra.

Ska man sända ut en tydlig önskan om att man vill bli vänner?

Preferensen om att vara vän med ditt ex bildades automatiskt i samma stund som du förnimmade obehaget av motsatsen. Vi önskar inte med ord, vi önskar med känslor. Din uppgift nu är att sluta önska och börja uppleva ditt val. Att stå på god fot med någon kräver inte den andra personens medverkan. För din del är saken alltså klar: du hyser inget agg mot ditt ex och det borde ge dig ro att släppa hela grejen och leva vidare. Vad hon håller på med har du ingen kontroll över men så fort du slutar vara en matchande komponent till en konflikt kan hon inte annat än bete sig på motsvarande sätt i din närvaro eller hålla sig borta.

Ifall du fortfarande känner lust att ta kontrollen över situationen beror det på att du tror att exet är en förutsättning för att du ska kunna uppleva kärlek och ha ett fantastiskt förhållande. Det är hon inte.

Så här brukar jag själv tänka när jag hakar upp mig i ett ogynnsamt läge:

Jag kan fortsätta peta runt i detaljerna för en upplevelse som automatiskt skapade en finare, vackrare, starkare och skönare version av detta ämne i min framtid – och på så sätt dra ut på tiden innan jag kan skörda frukterna av det jag har sått…

Jag kan försöka motstå frestelsen att lägga fram ytterligare bevis på hur upprörande den aktuella situationen är, vända den ryggen, roa mig med andra saker och invänta impulsen som visar mig vägen till exakt det jag söker – självklart med överraskningsbonus.

Befria ditt ex från ansvaret för din lycka. Du får allt du vill ha så fort du slutar micromanage:a detaljerna för exakt hur det ska gå till. Och jag lovar dig, du har ingen chans att designa så coola upplevelser som attraktionslagen kan. Lek med något annat medan du väntar på ditt nästa äventyr. :) Lycka till!