Konsten att identifiera sig med rätt sanning

T: Upptäckte denna bloggen av en slump nyligen och det är jag verkligen glad för. Har färsk kärlekssorg (blev lämnad) och har svårt att sluta tänka på saker som hände och saker som jag velat göra annorlunda. Finns ju flera tidigare inlägg om det som varit till stor hjälp. Det kan vara väldigt svårt att bryta ältandet och släppa taget men när man klarar det en stund är det underbart. Jag har redan av mig själv varit inne på att försöka byta långa negativa tankegångar mot enkla tankar som ”Det ordnar sig”, och det ska jag fortsätta med.

Så tack för att du skriver om detta, och fortsätt gärna med det! Hade varit intressant att höra mer om hur man ska förhålla sig till platser och minnen som hänger ihop med en tidigare kärlek t ex. Man kan vara på bra humör men plötsligt kan en sak eller ett ord göra att man blixtsnabbt associerar till den försvunna kärleken och man får ont i magen. Att undvika de platserna eller sakerna är ofta inte ett alternativ (det kan ju vara ens egen lägenhet t ex) – kan man försöka ladda dem med nytt innehåll? Och ska man försöka ignorera även de goda minnena från förhållandet, för att undvika att tankarna drar iväg till det smärtsamma och för att göra det lättare att gå vidare? Eller kan man glädjas åt det som var?

Vidare fundering: Om du och exet är ovänner men du vill verkligen att ni ska bli vänner någon gång – hur förhålla sig till det? Svårt att bara ignorera en konflikt som ligger och tar energi – något slags val måste man ta. Även om man inte kan lösa problem när man fokuserar på dem, som du skriver. Kanske sända ut en tydlig önskan om att ni ska bli vänner, trots att du inte vet om eller när den andra personen kan tänkas vilja bli vän. ”Det ordnar sig och vi blir vänner”. Och så försöka slappna av och lita på att om det är möjligt, så händer det. För om inte du själv i alla fall är tydlig händer det väl knappast något?

Svar: Vad kul att du trivs här hos mig. :) Jag tycker att din idé om att ladda lägenheten med nytt innehåll låter utmärkt men det du framförallt bör göra är att ladda huvudet med en korrekt beskrivning av dig själv och det som händer i ditt liv. Det är inte situationen i sig som orsakar dina negativa känslor, det är ditt sätt att identifiera dig med en person som du inte vill vara – och som du innerst inne vet att du inte är (annars skulle den personens tankar inte kännas så obehagliga att tänka).

Utifrån en sinnesstämning som kallas ”lätt för dig att säga”, men som är exakt den du själv söker, lägger jag nu fram ett alternativt sätt att beskriva din situation på.

Jag är ett lidande offer för olyckliga omständigheter…

Jag är en nyfiken äventyrare som lever livet så intensivt att jag ibland skrubbar upp både armar och ben till följd av mina eskapader – mitt senaste påhitt är ett utmärkt exempel på det. Men tom. i de stunder när jag ligger i fosterställning och grinar av smärta som en liten unge, ler jag inombords och skulle inte komma på tanken att ångra något jag gjorde innan jag blev tvungen att ta en timeout. Jag är inte född för att vara uttråkad. Jag är en risktagare och jag är en vinnare!

Nu ska jag bara hämta andan en stund så kommer jag igen med samma go getter-attityd, entusiasm och höga förväntningar som tidigare. Jag tänker fortsätta i precis samma stil som alltid för det finns inget roligare än att fira livet med likasinnade – och sådana finns det gott om. Jag vill inte missa en minut mer än jag måste av alla intressanta erfarenheter jag vill utforska. Och jag tänker inte heller oroa mig över att få en smäll då och då. För varje gång jag skrubbar upp skinnet, blir det tjockare. Och så känner man att man lever. ;)

Detaljerna går i den här stilen:

  • Jag blev lämnad. —> Jag och X har omdefinierat vårt förhållande. Vi ser mycket gott i varandra, precis som tidigare, men tillbringar nu tiden på skilda håll vilket ger oss båda möjlighet att uppleva nya, spännande relationer.
  • Jag har färsk kärlekssorg. —> Det har dykt upp utrymme för nya romanser i mitt liv.
  • Jag har svårt att sluta tänka på det förflutna. —> Jag har bildat mig en mycket klar uppfattning om vilka detaljer i ett förhållande som tilltalar mig extra mycket.
  • Det kan vara väldigt svårt att bryta ältandet. —> Jag mår bäst när jag sysselsätter mig med intressanta och utmanande uppgifter. Jag gillar att det händer saker runtom mig.
  • Jag brukar tänka ”det ordnar sig”. —> Det här ordnade sig fortare än jag trodde. Jag mår redan mycket bättre än jag gjorde för några dagar sedan.

Avdramatisera situationen!

Bara du själv vet exakt vilka formuleringar som ger dig lättnad och därför ska du inte se mina förslag som annat än exempel. Men jag tror att du förstår idén: alla ”sanningar” vi häver ur oss är relativa och kan modifieras efter behov utan att kännas mindre sanna. Som du märker försöker inte mina nya påståenden göra motstånd till de tidigare. De plockar bara ut inspirationen ur dem och beskriver därefter en annan sida av samma ämne.

Ska man försöka ignorera även de goda minnena från förhållandet?

Nej, självklart inte. Men frågan är om du i det här skedet klarar av att tänka på dem utan att den där sorgliga, sentimentala känslan smyger sig på dig. Den antyder att du inte alls tänker på det goda, du tänker på frånvaron av det. Ditt enda kriterium för att älta något är: känns det bra eller känns det dåligt? Formuleringen spelar ingen roll. Välj det som känns bra, inte det som låter bra.

Ska man sända ut en tydlig önskan om att man vill bli vänner?

Preferensen om att vara vän med ditt ex bildades automatiskt i samma stund som du förnimmade obehaget av motsatsen. Vi önskar inte med ord, vi önskar med känslor. Din uppgift nu är att sluta önska och börja uppleva ditt val. Att stå på god fot med någon kräver inte den andra personens medverkan. För din del är saken alltså klar: du hyser inget agg mot ditt ex och det borde ge dig ro att släppa hela grejen och leva vidare. Vad hon håller på med har du ingen kontroll över men så fort du slutar vara en matchande komponent till en konflikt kan hon inte annat än bete sig på motsvarande sätt i din närvaro eller hålla sig borta.

Ifall du fortfarande känner lust att ta kontrollen över situationen beror det på att du tror att exet är en förutsättning för att du ska kunna uppleva kärlek och ha ett fantastiskt förhållande. Det är hon inte.

Så här brukar jag själv tänka när jag hakar upp mig i ett ogynnsamt läge:

Jag kan fortsätta peta runt i detaljerna för en upplevelse som automatiskt skapade en finare, vackrare, starkare och skönare version av detta ämne i min framtid – och på så sätt dra ut på tiden innan jag kan skörda frukterna av det jag har sått…

ELLER

Jag kan försöka motstå frestelsen att lägga fram ytterligare bevis på hur upprörande den aktuella situationen är, vända den ryggen, roa mig med andra saker och invänta impulsen som visar mig vägen till exakt det jag söker – självklart med överraskningsbonus.

Befria ditt ex från ansvaret för din lycka. Du får allt du vill ha så fort du slutar micromanage:a detaljerna för exakt hur det ska gå till. Och jag lovar dig, du har ingen chans att designa så coola upplevelser som attraktionslagen kan. Lek med något annat medan du väntar på ditt nästa äventyr. :) Lycka till!

Du har väl inte missat mina två böcker som förklarar attraktionslagen från grunden? Besök attraktionslagen.info och ladda ner första kapitlet gratis!

Attraktionslagen förklarad enkelt. Hur man attraherar kärlek, pengar och hälsa.
10 kommentarer
  1. Tack för ett fint svar! Tankeväckande synsätt om identifikation. Gillade också det att sluta vara en matchande komponent i en konflikt. Att exet mer eller mindre omedvetet kan uppfatta (?) att mina vibrationer inte längre är på ”konfliktnivån”. Man har ju fått lära sig att en konflikt ska lösas och att man ska prata ut om problemen. Bra med alternativ :)

  2. Klockrent! Sitter lite i samma sits, kanske en mer oviss, men oavsett så är detta applicerbart även för mig!

    Jag har hakat upp mig ganska rejält, måste känna rätt, måste göra rätt, måste utstråla rätt, måste måste måste, nu lägger jag ned det, slappnar av, jag gör ju redan (nästan) allt rätt, om jag bara slutar att ”försöka”… så kommer det av sig själv. Jag är ju bäst, jag behöver inte kämpa för att vara det!

    *inspirerande*

    And I’m absolutely not an option!

    Hoppas du får inspirerande vår, med mycket action, så att vi får läsa mer av dig Irina!

  3. Tack för dina utförliga svar och för att du är så positiv! Livet känns genast lättare då man läser dina svar! Allt gott till dig!

  4. Tack och en stor kram tillbaka! :-)

    Vill påminna om att en optimistisk livsinställning inte utesluter att man kan unna sig sköna nervsammanbrott hemma på mattan. ;-) Faktum är att livet blir extra kul om man slår i botten ibland. Inget att vara rädd för alltså.

  5. Ovissan vet nu… jag är dumpad på riktigt nu, var f ö r s t ö r d dag 1, men dag 3… jag LEVER :) Det har dykt upp utrymme för nya romanser i mitt liv… jag nobbade någon förra veckan, tänkte nu… efter att ha läst din blogg, varför i helsike nobbade jag date erbjudandet??? Ingen aning, gjorde slag i saken, och har nu skickat meddelande att jag gärna ses! Kanske för sent, vet inte. MEN detta tilltag får mig att känna mig glad, mycket glad, mycket l e v a n d e! För första gång på länge!

    Efter månader av tungmod, depp och ovisshet, ältar jag nu glädje istället, inte 24-7 ännu, långt i från, men signifikant mycket mer!

    Goda cirklar :)

    Ha det bäst, särskilt på måndag!
    Kram

  6. Ha ha, grattis! :-) Började storle medan jag läste dina rader, livsgnistan går ju rakt genom skärmen. And I love the feeling!

    Lycka till med de nya cirklarna och alla äventyr som följer. Är själv inne på samma spår. Vårfjärilarna i magen dansar Samba. :-)

  7. Irina, it’s coming to me – sååå HAPPY idag! :)

    Gu va bra jag är på att googla efter bra saker, landar här hos dig…
    JAG har genom DINA ord lärt mig att återigen bejaka, släppa motstånd, släppa fokus och öppna upp, se glädjen… livet finns ju här, precis framför näsan på mig – med allt vad det innebär av ups and downs, men suger i mig UP’s just nu!

    Här dansas Samba, Salsa, Lambada :D

  8. Jepp, livet finns här och har funnits hela tiden. Vilken sida av det man ser, och i vilka proportioner, beror på ens egen preferens för drama och äventyr.

    Enjoy! Och var inte orolig för att det går upp och ner. Det gör berg- och dalbanan också, and we think it’s fun. :-)

Kommentarer är stängda.