Hej Irina. Jag är en människa som fått ett övermått av motgångar under hela mitt liv. Allt från min födsel till där jag är idag, 47 år gammal. Motgångar fortsätter inträffa, faktiskt flera gånger om året. Och det är inga små motgångar, det är separationer, barn som blir dödssjuka, anhöriga som tar droger, etc… MEN – jag är ohjälpligt optimistiskt lagd i mitt sinnelag och levnadssätt. Människor omkring mig säger ofta att jag är stark och brukar skämtsamt undra vad jag går på för piller. När det händer något negativt hittar jag ofta något positivt i det trots allt, och gör jag inte det så accepterar jag vad som hänt och går vidare. Jag är en levnadsglad människa som sprider glädje och positiva energier.
I somras inträffade ändå något som gjorde att jag tänkte ”men herreguuuud – är det inte nog med motgångar för min del”. Jag började faktiskt bli lite trött på att alltid hantera motgångar så väl… Särskilt som jag de senaste två åren satt mig in i attraktionslagen rätt mycket, och insett att jag intuitivt agerar i linje med den. Därför tyckte jag att det var så märkligt att inte motgångarna slutade inträffa.
Tills en dag!!! Jag förstod!!! Jag fick en insikt!!! (Delvis tack vare din blogg.) Jag har nämligen i hela mitt liv pratat vitt och brett om hur inspirerande jag tycker det är med problemlösning, att jag taggar till i svåra situationer, och värst av allt – jag har gått omkring och sagt att jag fungerar som bäst i motgångar!!! Va???!!! Är det konstigt att jag får ett övermått av motgångar?
För tillfället jobbar jag med att hitta mitt nya livsmotto. Jag är inte där än. Men jag lever i processen och är helt övertygad om att jag kommer dit snart. Självklart ska jag även i fortsättningen klara motgångar bra – men mitt livsmotto kommer att bli mer njutningsfullt för min egen del. Livsbejakande, energigivande och härligt. Ville dela detta med dig, inte för att det är en success story – men för att denna insikt var så oerhört stor för mig!
Jag tycker att det här är en klockren insikt och därmed också en succéhistoria. :) Tack för att du delade med dig! Vad sägs om ett nytt livsmotto i den här stilen:
Det har i alla fall funkat för mig. Och jag lovar att det går hur bra som helst att sprida positiv energi härifrån också. ;)
Tack för förslaget. Det ligger helt klart åt det håll jag tänker mig, men klivet är för stort för mig idag. Jag kommer hitta något som ligger närmare till hands än räkmacka i ett första steg :)
Det här var härligt att läsa – tack båda två. :)
Jag undrar en sak, hur kommer man ut ur ett beroende? Jag känner att jag är väldigt beroende av min pojkvän och mina kompisar. Tex om inte min pojkvän kan eller har tid att umgås med mig så blir jag väldigt ledsen, känner mig ensam och bli väldigt frustrerad. Jag måste alltid känna ” ikväll ska jag träffa A och imorgon efter jobbet ska jag träffa B” de är aldrig att jag bara kan sluta arbetet, ta en runda på stan, gå hem, sätta på tv:n och bara vara. De här beroende tar jätte mycket av min kraft och kväver även mitt förhållande väldigt mycket eftersom att min pojkvän får dåligt samvete av att göra saker han vill för att jag blir så ledsen av att bli ensam. Har du något bra tips på att byta tanke mönster eller komma ut ur detta beroende?
Kram
Intressant vinkel och insikt!
Vad sägs om ex:
”Jag gillar problemlösning och har nu blivit så skicklig och stärkt av mina erfarenheter som jag behövt bli. Idag flyter allt så ledigt att saker löser sig utav sig självt utan att problemen behöver nå mig. Känner mig upplyst, harmonisk och berikad, och jag njuter av enkelheten. Den delen av problemlösning jag ägnar mig åt idag är sådan som skapar ett leende på läpparna efteråt och som positivt berikar min upplevelse av livet. Vilken gåva jag utvecklat!”
Om det känns för snårigt så kanske bara:
”Jag har uppnått full potential av problemlösning och lärt mig så mycket om livet och mig själv, och nu går jag vidare till nästa moment och ägnar mig åt att njuta av livet medan universum fixar resterande saker åt mig”
Lycka till oavsett vad du finner lättande!
Tack för att ni dela med er av detta, fick en själv att tänka till :)
Lin – stort tack för ditt förslag!!! Det ligger verkligen i linje med hur jag vill komma vidare i mitt liv. Det här ska jag fundera på och omvandla till mina egna ord. Stort tack!
Jamen herregud, visst är det så! Har också bett om svar på, -varför, har min familj bettet sig som de gjort……och vad får jag…..he he, massa förklaringar på problemet i olika omgivningar…….hahahahaaaaaaa, ja, Gud så roligt. Älskade sourcen så underbar du är, försöker hjälpa med alla medel. Nä, nu vill jag ha räkmacka och bara njuuutaaaa.