Ytterligare något som breddar smajlet och absolut inte får försvinna bland kommentarerna:
Karin: Åh, måste få berätta! På sistone har LOA visat sig på sådana klockrena sätt i mitt liv att jag inte kan låta bli att le:
Dejtade en kompis som jag blev kär i, men som inte klarade av att ta steget. Och är det inte lätt är det inte rätt, insåg jag bittert, fortfarande rätt arg över att det inte ska bli den här fantastiska varelsen och jag.
Trots en del tårar så hyser jag den starka övertygelsen om att det alltid står något bättre runt hörnet (vilket gång på gång också visar sig. Så klart!), och bestämde mig för att jag tänkte älska allt fint med honom oavsett om det är besvarat eller inte. Så jag valde att uppskatta allt som är fantastiskt med honom och sedan önska mig någon som också har allt det han ändå saknar för att vara perfekt. Hade också en otroligt stark och detaljerad bild av hur vår första kyss skulle vara, som jag i processen bara fick släppa.
Så stod det still i två månader. Men i morgon ska jag på femte dejten med en så dreamy kille att jag tror jag håller på att smälla av! Och blir det inte han och jag för alltid, för att jag ska få någon som uppfyller de smådetaljer den här inte gör, så är någon superman på gång. Och sådant kan man ju leva med!
Och ni kan säkert gissa hur det blev med första kyssen! Matchade visionen på 10 punkter av 10! Är så sväva-på-moln-lycklig just nu att jag har en feeling av att jag bara kommer råka manifestera någon förbättring på något annat plan i mitt liv!
Svar: Svävar på ett moln bredvid dig, dear. Gjorde precis samma sak som du, älskade ”runt” den enda grejen jag inte gillade hos en av mina dejter… och plötsligt får jag något ännu bättre. Mycket bättre. Helt effin’ fantastiskt bra! Min ultimata trodde-att-det-var-kört-men-älskar-ändå-mest-av-alla människa! :D
Grattis! Och skåååål för livet, kärleken och precis allt annat också. Just in case.
Det här inlägget inspirerade mig till att berätta lite om min egen Mr Right-historia… Jag har länge känt att den rätte för mig inte finns i Sverige, och eftersom jag alltid haft en speciell dragning till Australien så är det såklart där han skulle finnas. Äntligen blev tidpunkten rätt och jag kunde ta mig till Australien för att plugga utomlands, först en termin, men den terminen resulterade i två till (och sedan bestämde jag mig för att här ska jag stanna, så nu blir jag kvar minst två år till och pluggar). För visst fanns han här, i landet långt borta! Det lustiga är att jag träffade honom helt utan förvarning (vi gick till och med i samma klass) och under en period då jag var trött på grabbar (för visst dejtade jag lite, men la ner så fort jag insåg att de inte var i närheten av att vara ”Han”). Han stämde (och stammer) in på alla mina önskningar också: surfare, toksnäll, romantisk och världens finaste kille på alla sätt och vis. Nu firar vi snart ett år ihop och jag svävar på moln! Trodde inte sådan här kärlek fanns men nu vet jag att det gör det… :-) Tack för din blogg, den har hjälpt mig mycket!
Vilken underbar story! Tack för den & fortsätt sväva på moln. Helt klart bästa sättet att ta sig fram! :)
Hej! Jag hittade till din blogg i förra veckan och var från första stund hooked!! Att jag inte har fattat det här innan?? Nu måste jag bara berätta vad som hunnit hända – på en vecka!
Först och främst så kan jag berätta att attraktionslagen helt enkelt varit mig till lags hela tiden, även om jag varit omedveten om det. Jag berättade om din blogg o attraktionslagen för min pojkvän och då utbrister han ”Ja men, det är ju därför vi är tillsammans!” Och jag stod lite som ett frågetecken. Tydligen hade min pojkvän sett mig under en utekväll för över 2 år sedan och tänkt ”En tjej som henne ska jag ha”. Sagt (önskat) och gjort, ungefär ett år senare, då jag jobbade på McDonald´s dyker han upp. Och det bara klickade, så där brutalt som det gör en gång i livet. Ofattbart tydligt att attraktionslagen väglett honom (och mig då).
Idag jobbar jag som säljare och sedan jag blev medveten om attraktionslagen har min budget (mina sälj) varit högre än någonsin – givetvis efter att jag innerligt önskat och sett mig själv uppnå det exakta antalet sälj, och sedan slappnat av och känt en inre trygghet genom hela dagen. Att tillägga är att jag fått flera otippade sälj (tex till en ung kille som inte kunde utnyttja tjänsten till fullo o liknande).
Men nu till det stora. För ett par dagar sedan hade jag ett långt samtal tillsammans med min mammas sambo. Berättade om hur mycket jag älskar mitt jobb och diskuterade att jag är så nöjd över att ha ett heltidsjobb, och min mammas sambo inflikade att jag är en proaktiv säljare som borde satsa på att klättra i branschen. Efter vi hade pratat gjorde jag en önskning, jag vill utvecklas inom branschen! Strax efter gick jag in på facebook och där har en kompis kompis delat en annons där ett stort företag (som säljer personbilar) söker en PROAKTIV säljare till ett HELTIDSJOBB och de söker en erfaren säljare som inte har erfarenhet av att sälja bilar, men som har erfarenhet av telekombranschen eller liknande (telemarketing i mitt fall), och i jobbet ingår att sälja allt som har med en bilaffär att göra. De specificerar att du kommer sälja försäkringar, och det är PRECIS vad jag gör idag! Den perfekta matchningen är ett faktum. Och magkänslan sa JA. Ett sammanträffande? I think not.
Så igår skickade jag en ansökan till tjänsten och jag är hundra procent säker på att jag är perfekt för tjänsten, men fokuserar nu på mitt nutida jobb som jag älskar. Telefonen kommer ringa om ett par dagar, det vet jag. Var bara tvungen att dela med mig av mina erfarenheter. Om allt detta kan inträffa under en vecka, vad kan då inträffa under en månad? Ett år?