Rent fysiskt: man kan inte springa baklänges! Så om man står vänd mot ett väderstreck, men inte längre vill fortsätta i den riktningen vänder man fötterna först och börjar därefter springa. Man vänder alltså först näsan i riktning mot det man vill komma till och bort från det man vill lämna.
Samma sak mentalt. Om du är missnöjd med din aktuella vardag måste du först vända dig bort och ”titta” (fokusera) på den nya vardagen innan du börjar vidta åtgärder – i stället för att börja göra en massa saker trots att du fortfarande siktar mot den gamla vardagen (= uppmärksammar den, beskriver den, förklarar varför den är otillräcklig, rättfärdigar ditt behov av något annat, söker medhåll från andra osv.).
:: Läs resten av den här guiden i min bok #attraktionslagen. Du hittar den här. ::
Åååh så ljuvligt! :D Har själv nyss blivit headhuntad av mitt drömföretag och ska nu vara med på bokmässan i Göteborg. Jag är såååå nöjd! :D kraaaam!
Wow, grattis! :D Ser ut att bli en toppenhöst för oss alla. Happy hugs tillbaka!
Irina,
Jag är en av dina trogna bloggläsare – måste ställa en fråga till dig nu!
Jag går igenom en utmanande fas i livet med många förändringar. Jag vill och försöker verkligen se allting posivit och stundtals känner jag hur lyckan riktigt bubblar i mig – vilket den inte har gjort på många år. Trots detta så känns det som om livet vill ge mig motstånd, som om det där flytet inte riktigt vill sig.
Och mycket av det jag vill och hoppas på går inte vägen.
Känner du igen känslan? Och vad gjorde du åt den?
Kram N
Så. Jäkla. Bra! Alltså, det här med fötterna åt rätt håll är ju så himla logiskt. Dags att vrida lite för min del :-)
Irina, jag har tidigare skrivit till dig via mail och jag måste bara säga att ibland vibrerar det i ett fantastiskt flöde när jag läser dina inlägg! Det är helt underbart. Vilken inspirationskälla du är och vad tacksam jag är som förstår vad du menar! Det du skriver, kan jag direkt känna eller förstå och precis ha behövt höra (attraktionslagen once again, thank you!).
Jag hann läsa igår här på din blogg, innan jag gick och la mig, att ett nytt inlägg skulle komma och vips – ännu en gång! Är precis i det läget där jag har haft ett fantastiskt jobb som lärt mig otroligt mycket (ett jobb som jag månader innan start endast kunde drömma om att jag skulle få…. och tada!) Nu har jag kommit till det stadiet (den vibrationsnivån) där jag känner att jag inte längre kan utvecklas på min tidigare (läs nuvarande) arbetsplats, att jag vill ha något annat. Jag känner enorm tacksamhet över det som jag har lärt mig, men är nu redo för nästa steg. Alltså, precis som du skriver, är min nuvarande uppgift att endast börja tänka på och UPPLEVA det nya jobbet och den nya vardagen som jag vet är framför mig. Fokusera på allt det positiva som det tidigare jobbet gett upphov till och som utvecklat mig som person och manifestera allt det som ligger framför mig. Men också, som jag tror är viktigt att poängtera, framförallt VETA att jag är VÄRD det nya jobbet som ligger framför mig. Det är en självklarhet att det nya jobbet ska komma till mig, för det förtjänar jag. Precis som alla förtjänar vad alla önskar sig (som du tidigare beskrivit, det finns ju inget bristtillstånd).
Återigen, bara man ger upp att söka lösningen och istället fokuserar på att finna sitt goda humör (enligt min bok det mest klockrena citatet någonsin!) så kommer allting lösa sig! Jag älskar också din beskrivning från ett mycket gammalt inlägg om hur allt som inte är i linje med en själv är onaturligt likt en gran som önskar sig vara en tall och hur allt i granens omgivning (alla beståndsdelar/naturliv under granen etc.) påverkas av dess onaturliga tillstånd. INGEN förtjänar att bygga upp motstånd inom sig själva som inte är naturligt för en själv. Släpp motstånd och lev i denna vackra värld – för den är så vacker och höstskimrande!
Hoppas att du har det bra Irina, även om jag tillsynes må vara en anonym person för dig här uppe i Stockholm. Men TACK för all inspiration!
Nina: Det blev en ny guide! :-) Du hittar den här.
Matilda: Tack, söta du! :-) Och som du märker så dök det upp lite till i samma stil idag. Enjoy!
Ulrica: Tack så hemskt mycket för dina rader! Jag uppskattar dem verkligen och hoppas att den nya guiden jag publicerade nyss ger en minst lika bra kick som de tidigare.
Ha en riktigt fin höst och lycka till med det nya jobbet som redan väntar på dig! :-)
Hej Irina! Jag tycker du är helt fantastisk och jag har följt din blogg i över ett år nu, du är verkligen en energikick i vardagen ;)
Jag har läst många av dina inlägg flera gånger för att få klarhet i min fundering. Jag vet väl kanske egentligen svaret men jag ville ändå slänga iväg ett inlägg för jag har stått och stampat så länge(på just det området)
Inom andra områden har livet förändras :)
Iaf, vad gör man om det förflutna bokstavligen sätter käppar i hjulen för dig. Jag tänker allmänt runt detta men framförallt, i mitt fall, i relationer.
Jag gjorde så många snesteg i just relationsdelen(vänner, familj, kärlek, lärare, ja allt) när jag var yngre(dålig självkänsla delux), kan säga från tidiga tonår till kanske 21-22 års ålder. 25år idag. Och jag har liksom slingrat mig ur de relationer jag hade kvar pga att jag inte tyckte om mig själv i deras sällskap(även om jag saknar dom väldigt mycket). Allt blev sån kaos för mig när jag gick in i en personlig liten kris för 2-3 år sen och det var då jag kom i kontakt med attraktionslagen. Jag älskar den jag är, den visdom jag fick genom att jag mådde dåligt och jag har lääärt mig så mycket. Jag dömmer inte folk, jag ser det goda i allt. FÖRUTOM mina gamla relationer, och jag vet att det inte grundar sig i dom utan i mig själv men det är fortfarande ett problem när jag försöker mig på nya relationer. Jag bor i en väldigt liten stad och det är alltid någon som känner någon, osv. Jag blir så rädd så fort jag försöker skaffa mig nya vänner, för jag tror alltid att dom ska få reda på saker från mitt förflutna. Och faktiskt, så fort jag pratar om mina tonår så mår jag dåligt. Och detta gör att jag glider ifrån mina försök på nya relationer ganska fort.
Jag har utvecklas sååå mycket Irina, jag vet precis vem jag är och vad jag vill, och jag älskar det! Men detta gör att det blockeras för mig. Jag vill våga ta för mig igen, vilket jag inte gör. Jag får ångest så fort jag tar för mig för mycket, och det grundar sig i rädsla. Jag vill bara slappna av och vara, mig! Utan att det leder till ångest och massa tankar om vad folk vet, tycker och tänker. Jag är ofta väldigt social och glad i stunden. Men sen faller det så fort jag blir själv en stund.
Hoppas du njuter av hösten och alla fina färger :), det gör jag! Kramar från Linda
Tack så mycket och en massa höstkramar tillbaka! :-) Det finns en guide där jag besvarade en fråga som liknar din väldigt mycket. Här hittar du den.
Var väldigt stolt över ditt förflutna (ja, oberoende av hur ”hemska” saker du gjort!) därför att du inte skulle vara den du är utan dessa erfarenheter. De förtjänar all kärlek och är en del av äventyret, även kallat livet. Alla intressanta människor har s. k. skelett i garderoben och jag personligen brukar bli uttråkad rätt fort om jag träffar någon som är helylle och inte har någon smaskig bakgrund att förfasa sig över (och går att garva tillsammans med åt mina egna skräckstories). ;-) Det är en fördel att ha en färgstark historia. Så upp med piratflaggan och full fart framåt!
Hej Irina!
Jag sitter här och läser mina tidigare kommentarer till dig och jag kan inte fatta det…. Jag har fått världens bästa jobb! Allting är inte klart än, och jag är fortfarande lite i chock. Men det ser helt fantastiskt ut. Jag är så glad och lycklig och tacksam. Det är precis allt som jag önskat mig dvs. alla uppgifter som jag kunde tänka mig och som jag manifesterat de senaste månaderna – men mycket mycket bättre. När de ringde mig och frågade om jag ville ha jobbet för en viss arbetsgivare med en bra lön, så gapade jag och tänkte ”jag skulle kunna göra detta gratis alla dar, för att det är så fantastiskt”. Kände bara att jag var tvungen att dela med mig till dig eftersom jag skrev så mycket till dig om just jobb-frågan. Varför blir jag så förvånad? Jag har verkligen tänkt på detta så länge, arbetat för det så länge och det klaffar helt rätt i tiden. Ja det är helt underbart! Jag känner mig innerligt som världens lyckligaste. Jag har verkligen världens bästa man, familj och vänner, bor i vackraste staden och har snart även mitt drömjobb <3 Nu ska jag bara vila den kommande tiden och njuta, för jag är helt slut efter alla mentala förberedelser och ansträngningar som gjorts för detta den senaste tiden.
Irina, tack för att du inspirerat mig så mycket. Det är ovärderligt. Alla teorier som du bl.a. diskuterat håller jag så varmt om hjärtat och kommer alltid att leva efter. Världen är verkligen en underbar plats om man bara vågar se det och ta emot alla gåvor. Kramar till dig!
Hej Irina!
Måste först och främst tacka för en väldigt inspirerande och väldigt behövande blogg för oss med alla frågor angående attraktionslagen.
Jag kom själv i kontakt med attraktionslagen genom boken ”The Secret” och följde alla 28 dagar i boken. När boken slutade fortsatte jag endast med tacksamhetsövningen för att jag kände mig så … ”dum”. Det är så mycket man ska veta/kunna för att göra på rätt sätt att jag helt enkelt kände mig för ”dålig” och att jag gjorde på fel sätt. Jag följde boken slaviskt och gjorde varje dag mitt bästa för att ge rätt vibrationer. Tillslut kände jag mig bara trött och nästan tvingad att göra alla dessa saker. Vad är ”normalt” att göra varje dag och måste man ha särskilda mönster? Jag vill ju uppnå så mycket i mitt liv, och tänker på lösningar hela tiden.
Just nu är jag i en situation där jag nyss sagt upp mig för att jag inte trivdes på mitt jobb och för att gå en rolig kurs istället. Nu när kursen är klar vet jag inte riktigt vad jag ska göra med mitt liv. Om jag ska söka jobb, plugga eller resa (är 21 år) och tänker på lösningar hela tiden. Kanske borde jag mer ”let it go” och försöka njuta av tiden istället för att hela blicka framåt och hitta olika lösningar?
Jag är så överambitiös att det nästan blir jobbigt ibland. Och när det kommer till attraktionslagen får jag en känsla av att nästan ge upp för att det känns som att jag måste göra så mycket för att saker ska slå in.. och framförallt veta så mycket för att göra på rätt sätt.
Skulle vara så tacksam om du har tid att svara. Tack återigen för en toppenblogg!
Hej Irina, härliga du!
Tack för att du bloggar och ger så mycket inspiration, för mig är det en oas och jag återkommer ofta för att få tips och råd.
Läser just nu ”Be och du ska få” av Hicks. Vägen till den boken har varit lång men på vägen har jag hittat så mycket som fungerat som katalysator och upplysning. Känner stor tacksamhet. Du är en stor del i min utveckling.
Känner däremot att det är en del av mig som ”sitter fast” och jag vet inte hur jag kommer loss. Har upptäckt ”The clearing statement” och tror att det kommer att hjälpa till att lösa lite blockeringar.
Detta med ekonomi och tankar kring pengar är en av mina stöttestenar just nu. Jag kan inte få mina tidigare bristtankar att släppa! Har under lång, lång tid levt med en tajt ekonomi och går från lön till lön med få möjligheter till sparande och nöjen. Detta vill såklart både jag och min man ändra på och även han accepterar dessa tankegångar, men har svårare att släppa sina begränsade tankar, mycket pga hans arbetssituation.
Tycker att det är svårt att förändra ett beteende som finns även i ett förhållande. Att liksom ”gå utanför” och främst tänka på mig själv och mina tankar. Vi måste ju ändå diskutera den dåliga ekonomin ibland och när det är svårt och när ens partner tydligt visar negativa sidor och tankar så blir det så otroligt svårt att forma mina egna tankar till något positivt, att tänka att ”jag har pengar till allt jag behöver”, när det inte är den fysiska verkligheten och något jag blir påmind om hela, hela tiden.
Vad ska jag göra av alla drömmar och sånt jag vill/behöver göra NU, tex. handla kläder åt barnen, åka på en resa i ett ärende som inte kan vänta.. allt sånt? Jag kan inte leva som om jag hade pengar när jag måste vända på vartenda öre och investeringar behöver göras. Ska jag ta saken i egna händer och göra det jag kan för att få in pengar, eller ska jag lita på att jag kan leva det liv vi gemensamt valt i familjen och att universum hjälper mig.
Känner mig låst och att det liv jag VET att jag kan få är så precis utom räckhåll. Jag VET vad jag behöver göra men de gamla mönstren vill inte släppa och det gör det ännu mer frustrerande, att veta vad jag går miste om….
Kan inte begära att du ska ha tid till mina bekymmer men jag chansar iallafall och hoppas på svar. Om inte annat är jag grymt tacksam för dina guider som jag läser igen och igen.
TACK!
Hittar precis det jag vill och behöver läsa om men kommer till ”Läs resten av den här guiden i min bok…” Nooo Irina! Fasen oxå :/