Jag är en väldigt ny, men redan engagerad bloggläsare och jag tycker din blogg och dina guider är fantastiska och att vi tänker på samma linjer, bara det att du är lite längre fram längs din väg än jag på min. Därför kände jag att jag vill be dig om råd angående självbild eller framförallt skapandet av självbild.
Så vitt jag vet så är motivation nummer ett inom vilken process som helst, så också fallet processen att acceptera sig själv. Men hur hittar man motivationen?
Jag har arbetat i tio år (alltså ganska precis halva mitt liv) med att acceptera mig själv, och det går i korta korta stunder men sedan faller mina tankar tillbaka i negativa tankespiraler. Hur mycket jag än vill och försöker så kommer jag alltid tillbaka till grunden av att jag inte egentligen tycker att jag duger. Varje gång jag försöker gå ner i vikt, eller bara börja motionera så försöker jag, det går rätt bra en stund och sen slår det till att ”jag har ju faktiskt aldrig varit bra på att jogga” eller en annan motgång som får mig att vilja täcka över alla speglar. Helt enkelt tror jag att jag använder fel slags morötter, för jag har lyckats med att bryta vanor. Det fysiska görandet är inget problem men det är som att min hjärna lägger krokben för mig fastän jag sköter mig väldigt bra, som om att jag inte känner att jag förtjänar att lyckas.
Nu kanske det är jag som bara är ovanligt komplicerad, men jag har fått en del medhåll på dessa känslor och att många andra upplever samma problem, och det är väldigt svårt att göra någonting åt när man rent praktiskt lyckas med det man vill, men man känner sig aldrig någonsin nöjd, man kan aldrig klappa sig på axeln, eller skryta om sig själv och känna att man förtjänar allt. Och ifall man aldrig uppnår det stadiet, så känns själva förändringen i sig inte värd att ta, eftersom man i grund och botten kommer se på sig själv på exakt samma sätt ändå. Om du har något råd på hur man kan göra för att ändra sin självbild så vore jag väldigt tacksam!
Svar: Vad bra att du redan har förstått grunderna, att det är man själv som skapar sin självbild (därav namnet). I praktiken betyder det alltså att det inte existerar någon absolut sanning om vem man är. Varenda en av oss kan ju betraktas på olika sätt, man kan välja mellan att fokuserar på önskvärda attribut eller på de icke-önskvärda. Vi ”är” då det vi för tillfället fokuserar på och får dessutom bekräftelse på det från omgivningen, vilket självklart gör att man tenderar att hålla sig kvar på samma linje.
Ditt brev innehåller ett utmärkt exempel. När du känner att ”det är väldigt svårt att göra någonting åt problemet” förses du, i enlighet med attraktionslagen, genast med såna som håller med. Man skulle tro att ni alla känner er bättre nu, men som du märker är delad sorg visserligen halverad sorg – men fortfarande sorg. Låt oss därför ta fram en bättre lösning än att leta efter medresenärer till ett sjunkande skepp.
Skillnaden mellan motivation och inspiration
Orsaken till att du inte har lyckats med det du vill hittills är, precis som du själv misstänker, att du har använt ”fel slags morötter”. Men det som saknas är mycket större än motivation, vad du egentligen behöver är INSPIRATION. Skillnaden är större än du tror. Motivation handlar om att du tvingar dig själv att göra något eftersom du vill slippa de negativa konsekvenserna om du låter bli. Inspiration handlar om att du dras till något som känns lockande och behagligt att uppleva. Jämför att knuffa fram en traktor med att bli dragen av den när du själv sitter på hölasset baktill. Vad känns jobbigt? Vad känns enkelt?
Det finns ingen mängd handling som kan övervinna tankar som står i konflikt till dem. De felaktiga morötterna är i ditt fall några övertygelser som inte passar ihop med det du försöker åstadkomma. Det enda jobb du behöver utföra är att ändra på dessa övertygelser. Jag hjälper dig gärna genom att erbjuda alternativa synsätt på din roll i livet.
Övertygelser – kvalitetstestade och med livstids garanti
Övertygelser är inget annat än inövade tankar. Vissa tankar har vi övat på ända sen vi föddes och därför känns de som en orubblig sanning för oss trots att det egentligen existerar hur många andra ”sanningar” som helst. För att skapa det harmoniska förhållande med dig själv som du drömmer om måste du införliva följande övertygelser:
1. Inget mindre än kärlek duger
Du önskar för tillfället lära dig att acceptera dig själv. Att acceptera är släkt med tolerera och båda dessa verb handlar om att man iakttar något icke-önskvärt samtidigt som man lider i tysthet. Det finns inget hos dig du ska acceptera därför att det inte är något fel på dig. Vad du är ute efter är att ÄLSKA dig själv. Du ska kunna ställa dig framför en spegel, se dig själv i ögonen och säga att du älskar dig själv mest i hela världen. Utan att blinka!
2. Att inte älska sig själv SKA göra ont
Att inte älska mig själv är en så främmande tanke för mig att jag inte ens kan föreställa mig hur den känns (vill inte ens försöka). Jag ÄR ju jag! Hur kan jag något annat än älska mig själv då?
Att du överhuvudtaget har kommit på motsatsen beror på att du har lyssnat på andra människor som i sin okunskap påstått att du måste förändras för att de ska kunna känna sig bättre. Precis allt som inte heter ”jag älskar mig” är alltså inte dina egna ord utan en upprepning av någon annans. Du har börjat upprepa påståenden som egentligen inte handlar om dig!
Som du antagligen har märkt brukar det göra rejält ont varje gång du eller någon annan antyder att du skulle vara något mindre än älskvärd. Den här smärtan finns där av en anledning, den indikerar att dina tankar inte ligger i linje med din själ och att du håller på att skapa en verklighet du inte vill ha. Om du har lyckats lära dig acceptera en så här vansinnigt intensiv smärta (här har du ordet acceptera i dess korrekta sammanhang) fattar du då att du har alla förutsättningar för att lära dig slappna av och tillåta det som känns skönt och behagligt istället?
3. Du är värd allt och mer därtill
Jag har som svar på en tidigare läsarfråga gett rådet att stryka ordet ”kämpa” ur vokabulären. Nu lägger jag till ytterligare ett ord, ordet ”förtjäna”. Speciellt i meningar typ ”förtjäna att lyckas”. Att må bra är din födslorätt och inte nog med det, det är meningen med livet. Du behöver alltså förtjäna att vara lycklig lika lite som du måste förtjäna att andas luft.
Övertygelsen om att man måste förtjäna det man får hänger ihop med missuppfattningen om att det råder brist på resurser och att man därför måste ransonera ut det lilla som finns till dem som bäst kan bevisa att de är värdiga det. Så är det inte. Precis allting finns i överflöd eftersom vi själva skapar fysiska symboler för vår lycka. Du skulle väl aldrig säga något i stil med ”nu ska jag vara sjuk en tid så att någon annan får vara frisk”? Resten fungerar efter samma principer. Du kan vara duktig, smal, rik, frisk, älskad och vad som helst annat utan att det på något sätt påverkar någon annan. De har ju precis samma möjlighet att skapa såna upplevelser i sina liv.
Meningen med livet är glädje. Allt icke-önskvärt du ser omkring dig existerar bara för att utgöra den kontrast som är nödvändig för att du ska utveckla nya idéer. Så fort du insett vad du vill ha är det meningen att du ska börja njuta både av färden och av resultatet.
4. Ju bättre det går för dig desto större är nyttan för omgivningen
Enda sättet att hjälpa någon annan är att föregå med gott exempel och vara en inspiration. Ju bättre det går för dig desto större bekräftelse får andra på att ett sådant tillstånd överhuvudtaget är möjligt. Kan du tänka dig något bättre ”jobb” än att älska dig själv och samtidigt vara älskad av andra för att du framkallar samma känsla hos dem? Att vara en symbol för hopp och glädje är en det bästa du kan bli ur ALLAS synvinkel.
Konkreta exempel på en attityd som funkar
Jag kan inte tänka tankar istället för dig men jag kan berätta om vilka tankemönster som flyter omkring i min hjärna. Med dessa exempel som grund kan du utveckla din egen version av självkänsla. Så här tänker jag i olika situationer:
När jag ser mig i spegeln och upptäcker en stor finne på hakan:
CRAP, det är chokladen! Måste ta det lugnt med den. Men damn vad jag är snygg i övrigt. Ögonen, mmmm! Näsan, mmmm! Kinderna, oh my god! Jag är världens lyckligaste som har allt det här. Ingen choklad i världen är värd att jag går miste om det här fejset!
När jag ställer mig på vågen och ser att jag väger för mycket:
Fan, där har vi dadelkakan! Nåja, vad gör man inte för den smaken? Tur att jag lärde mig hur man går ner i vikt! Nu tänker jag inte väga mig på några dagar så jag slipper se de här hemska siffrorna – de representerar ändå inte mitt riktiga jag. Ska bli skönt att inte vara proppmätt som jag var igår förresten.
När jag har begått ett ”fruktansvärt” misstag som resulterar i ”total katastrof”:
F*CK! ¤&/”#/%! … Ok, andas in och ut. Lugnt! Sitter alla armar och ben kvar? Bra. Ok, vad vill jag nu? Att x, y och z händer. Fine. Då är det noterat. Kan jag göra något åt saken nu genast? Inte? Ok. Då är det dags att lugna nerverna med en latte. PS. I love you! Shit happens.
När någon uttrycker en starkt negativ åsikt om mig:
Det var tråkigt att höra men jag skulle aldrig vara arrogant nog att tro att något jag gör kan påverka ditt välmående. Om du vill brainstorma kring sånt du vill förbättra med dig själv hjälper jag gärna till, i annat fall måste jag fortsätta. Dålig energi gör mig illa till mods. Nothing personal.
När jag har låtit mig dras med av en dålig stämning och känner mig deppig:
Det här tillståndet är obehagligt! Men nu vet jag minsann vad jag vill ännu tydligare än tidigare, tack för det. Dags att söka sig till en miljö som piggar upp mig och medan jag befinner mig där ska jag formulera mina nya mål lite klarare.
Som du märker noterar jag det icke-önskvärda rätt flyktigt. Jag tar otrevligheter för vad de är, en kontrast som hjälper mig bilda en idé om vad jag vill. Så fort det är klart förflyttar jag bort fokus från det obehagliga och börjar tänka på min nya framtid istället. Jag accepterar helt enkelt inte det negativa som något varaktigt, något som är ”jag”.
När jag vägde 20 kg för mycket kallade jag mig aldrig fet. När jag åt nudlar med soja femte dagen i rad kallade jag mig aldrig fattig. Jag vägrade bekräfta det som andra skulle kalla ”sanning” utan identifierade mig istället mer med min riktiga sanning, att må bra på alla plan. Allt som inte stämmer överens med den sanningen är bara tillfälliga avsteg som jag kan rätta till när som helst.
Din nya actionplan ser ut så här:
1. Byt ut dina tidigare icke-fungerande övertygelser till såna som passar ihop med din önskeverklighet.
2. Börja utsätta dig för situationer där du får beröm, både av dig själv och andra.
Det största problemet just nu är att du är ovan att befinna dig i det tillstånd du önskar dig. Du känner dig fortfarande främmande med att älska dig själv och därför måste du öva tills gränsen mellan verklighet och dröm suddas it. Du måste klappa dig på axeln trots att du knappt vet hur man gör! Till en början kommer det att kännas konstigt, du har kanske inte blivit behandlad så tidigare. Kanske ingen annan i din familj har gjort på det här sättet, varken i relation till dig eller till sig själva. Strunt i det. Det finns andra förebilder som bekräftar att det är möjligt. Jag och många av mina bloggläsare lever så här varje dag och att älska oss själva är för oss lika naturligt som att inte göra det kändes för dig tidigare.
Börja öva! Och ja, i början kommer det att kännas totalt tillgjort att ge dig själv komplimanger för de snygga benen samtidigt som du ignorerar alla extra kilon runt låren som spegeln visar. Men det är så det funkar. Dina ben ÄR snygga, och så fort du medger det kommer du att få bekräftelse på det även i spegeln.
Glöm inte insidan! Leta fram exempel som bekräftar att du är duktig. Inte duktig på att tillfredsställa andra utan duktig på att tillfredsställa dig själv. Tänk på alla de gånger du har valt att gå din egen väg, precis som nu. På alla de gånger du har lyckats med något. På alla de gånger någon har sagt något bra om dig. Älta det här tills du börjar fatta smak för det och vill ha mer av samma sak. Sätt upp små, men konkreta mål. Uppnå dem och ge dig själv beröm. Sätt upp nya, större mål. Misslyckas, och ge dig själv beröm igen – att misslyckas är det man gör precis innan man lyckas. Fortsätt framåt! Och kom ihåg det viktigaste: det ska kännas kul just nu. Nej, det är inte alls svårt. Inte om man är säker på att livet hela tiden blir bättre och bättre! Om du glömmer bort det kan du när som helst fråga mig. Jag påminner dig gärna. :)
Ditt nya motto lyder så här:
Det finns INGET som är viktigare än att jag mår bra.
När du tänker något som inte känns bra, fortsätter du vidare till något som gör. När du lyssnar eller betraktar något som inte känns bra vänder du bort uppmärksamheten mot något som känns bättre. Du har ingen skyldighet att ge din uppmärksamhet till sånt som inte ger dig god energi tillbaka. Är det din egen inre röst som kritiserar dig, distrahera dig med att göra något som får dig på bättre humör. Tänk så lite som möjligt om du inte gör det ur en positiv synvinkel.
Några bonustips
- Inse att du måste lära dig att njuta av själva processen, inte bara av resultatet. Du utvecklas ständigt och det är meningen att det ska uppstå nya önskemål hela tiden. Du kan alltså aldrig komma till en punkt där du ”är klar”. Istället för att leva i ett ständigt missnöje, var glad. Det här är ett genialt upplägg! Det ger ju dig en orsak att känna dig duktig gång på gång på gång. Vad kan vara bättre? Slappna av och var säker på att du alltid och utan undantag får det du vill – om du bara kan tillåta dig det. Den enda som kan hålla tillbaka dig är du själv.
- Sluta genast tänka ”jag försöker lära mig acceptera mig själv”! Den här beskrivningen handlar väldigt mycket om bristen på det du önskar dig. Du kan inte identifiera dig med motsatsen till det du önskar utan att förvandlas till det om och om igen! Tänk hellre på att du redan befinner dig i bra harmoni med dig själv. Och att det blir bättre för varje dag som går.
- När dina tankar, av gammal vana, går över till något som känns obehagligt – styr dem vidare till sånt som känns bättre. Bygg en bro genom att tänka något i stil med ”så där tänkte jag tidigare men nu vet jag att det inte funkar för mig. Jag har lärt mig så mycket nytt nu att jag aldrig kan gå tillbaka till det jag var tidigare. Det känns så mycket skönare att älska mig själv och se bekräftelse på det dyka upp i verkligheten att jag tänker fortsätta med det.” Gå därefter över till att tänka på det du är nöjd med redan nu och vilken underbar grund du har att bygga på. Bekräftelsen är på väg!
- Bit dig själv i tungan om du måste men besvara ALDRIG en komplimang med annat än ”Tack!”. Känns det obekvämt kan du fortsätta samtalet genom att ge lite mer information om det du får beröm för, exempelvis så här:
Någon: Men gud vad smal och snygg du har blivit!
Ditt svar: Tack! Jag har lagt om min kostvanor lite. Är själv jättenöjd med resultatet också. Ha ha, det känns faktiskt så bra att jag knappt lyckades ta mig hem från butiken igår. Alla kläderna sitter ju perfekt!Någon: Du är verkligen jätteduktig på att måla!
Ditt svar: Tack! Det är min absoluta favorithobby. Jag mår jättebra när jag håller på med det.Någon: Grattis till förlovningen! Åh, jag blir så glad – om en sån som du kan träffa drömmannen, då kan ju jag också!
[VARNING! Det här är en s. k. trojansk häst, en komplimang som innehåller en förolämpning.]
Ditt svar: Tja, helt omöjligt är det väl inte… Fast de verkar alla vara ute efter någon med bra självkänsla.
En sak till. Ibland är det som bromsar upp oss inget annat än rädsla över att få uppleva något bra som vi därefter förlorar. Vi har ju en hel del erfarenheter som bekräftar att sånt kan hända. Kom ihåg: du kan aldrig gå tillbaka i utvecklingen. Du kan tillfälligt förlora kärlek, pengar, hälsa, whatever genom att stänga av flödet av dem genom din oro och fokusering på brist men har du någonsin känt hur glädje och harmoni känns kan du när som helst skapa allt det där igen. Och bättre!
Sluta därför vara rädd för misslyckanden. Du kan inte misslyckas! Börja åtrå sånt som är kul, sånt som känns skönt, sånt som ser beyond vackert ut och som låter för bra för att vara sant. Så länge du själv skapar din egen sanning kan du unna dig allt sånt. Lycka till och grattis till ditt nya kärleksförhållande! :)
PS. Bifogar några länkar på andra inlägg där jag ger exempel på hur jag tänker i olika situationer:
Du skriver som en jag vet inte vad. Enligt mig borde du skriva en bok. Jag hade aldrig hört talas om attraktionslagen innan jag kom i kontakt med din blogg. (Hittade dig genom http://www.kostdoktorn.se även han en inspiratör av LCHF) Du har inspirerat mig till 1000. Tack.
Jag tar av mig hatten och bugar… You are so right! Hoppas din nya affärsidé handla om att öppna en mottagning där det serveras goda råd och latte på högsta nivå :-)
En sak vill jag berätta för att bekräfta att det du säger stämmer. När jag var liten, så har min mamma hånat mig för allt möjligt – hon tyckte jag var för tjock, ful (jag fick tex stå runt kvarteret när hon skulle hämta sin lön, så hennes arbetskolleger inte fick se mig, så skämdes hon för mig), klumpig, så det inte var skönt att kela med mig, håret såg ut som nerkissat halm, jag hade för stora fötter, osv, osv, men värst av allt så var jag en flicka. Hon sa till mig att hon aldrig ville ha en dötter och mina två yngre bröder fick allt det jag inte fick och lite till.
Vi var fattiga, så jag hade alltid omoderna, begagnade kläder och pryllar och kunde inte följa med på skolutflykter. Som bäddat för dålig självbild, inte sant?
Men jag hade tur. För det första, så är jag född i lejon tecken och vi avskyr att ha dålig självbild. För det andra, så var jag faktiskt riktigt duktig i skolan och lärarna älskade mig över alla andra. För det tredje så har min mormor försökt kompensera alla skador min mamma har orsakat. Allt detta kändes sååå mycket bättre än det mamma försökte få mig att tro. Det kändes som om det stämde mer med det jag själv tyckte var min rätta jag. Jag solade mig i vad de andra tyckte, eftersom jag själv tyckte det kändes som om de hade rätt. Inte min mamma. Varför? För att det min mamma sa och gjorde fick mig att må dåligt. Och jag ville inte må dåligt. Jag visste att det var fel, att hon hade fel. Så jag lärde mig strunta i vad hon tyckte och lyssnade istället på vad andra tyckte, om det stämde med det jag själv kände inombords. Gjorde det inte det, så lyssnade jag helt enkelt inte. Ett litet barns självförsvar… Idag tycker jag det är självklart att jag är omtyckt. Jag tycker om att ge samma känsla tillbaka till andra. Jag vägrar känna något negativt gentemot någon. Då släpper jag hellre iväg en sån person sin väg och tänker inte på den mera. Jag vägrar smutsa ner min själ med att känna hat eller ilska eller något ont om någon. Det finns miljarder mäniskor i världen, jag behöver inte bry mig om alla. jag kan faktiskt välja. Och då väljer jag sånt som får mig att må bra, så jag har samma energi att ge tillbaka. Inget annat än kärlek duger, precis som du sa Irina. Både för mig själv och för andra. Och ju mer man är medveten om detta och medvetet tänker på det och praktiserar, desto bättre funkar det. Ingen är perfekt och vi alla har våra svackor, livet är inte alltid så enkelt som vi kanske får det att se det. Men det är inställningen som gör skillnaden. Vi vägrar låta oss påverkas av det negativa och då får vi det försvinna mycket snabbare. Håller tummarna för din läsare, hoppas verkligen hon får uppleva livsglädje så som hon är värd att göra.
Stor kram
Jag: Tusen tack själv. Och välkommen hit till bloggen! :-)
Attraktionslagen är en väldigt spännande filosofi och jag lär mig hela tiden mer om hur den kan tillämpas (även om grunden är enklare än enkelt). Lovar att dela med mig av allt nytt som dyker upp så att ni kan roa er med egna experiment.
Iva: Jag tar också av mig hatten för dig. Vilken fantastisk succéhistoria! Klockrent exempel på att man inte automatiskt måste fokusera på det som är dåligt bara för att det finns där.
Du är en sann inspiration. Och ett äkta lejon. Keep it up! :-)
Vilken grej Irina! Det märks att du gått igenom dessa saker själv, eftersom du kan beskriva dem så äkta och så alla förstår.
Dålig självbild är ju något som så många lider av. Jag har jobbat en hel del med min, har haft mycket att fila på, men jag vet också att jag blir bättre och bättre hela tiden.
Motivation-inspiration. Inte visste jag skillnaden på dem, men oj så tydligt det kom fram. Inte konstigt att det ibland är så jobbigt med förändringar och ibland går det som en dans. Och när jag riktigt tänker efter är det ju när inspirationen kommer inifrån som det går lätt som en plätt.
Jag behöver också se efter att inte fastna i de dåliga tankespåren, utan bara flyktigt nämna dem och svänga till den positiva sidan.
Det du skriver om när du var överviktig och hade tillfälligt pengabekymmer stämmer såååå bra in på mig. Varje dag intalar jag mig själv att det är ett tillfälligt tillstånd, men när så många runt mig tjatar om min ekonomi som rasade i samband med skilsmässan och långtidssjukskrivningen är det så lätt att lyssna på dem. Den dåliga växeln blir kvar på on-läge och så ramlar jag så lätt dig igen. Härefter omprogrammeras hjärnan på studsen, för jag VET att det är ett tillfälligt tillstånd innan ekonomin kommer att ordna upp sig till min fördel.
Jag har bestämt mig för att varje dag njuta av resan till ett bättre liv och därför behöver jag verktyg att förbättra det som varit i obalans. Jag börjar nu utsätta mig för situationer där jag får beröm, för den delen låter ju roligast av alla dem jag ännu inte provat på!
That’s the spirit!
Ifall du nån gång återgår till gamla mönster och känner dig frestad att vara ”realistisk” och snegla på dem som klagar över ekonomin, sjukskriver sig och plågar sig igenom sina relationer, kom ihåg: det finns minst lika många som är friska, kära och ekonomiskt trygga. Och de är mycket trevligare att titta på! :-)
Vad och vem man fokuserar på går att välja aktivt. När man väl har fokuserat uppmärksamheten på något får man alltid mer av samma sak – vilket får en att tro att man ”har rätt”. Därför har både den som säger att life sucks och den som säger att livet är en fest precis lika rätt. Båda har ju fått bekräftelse på det de har betraktat.
Välj aktivt vad du vill har rätt om. Jag rekommenderar varmt det som känns bra. :-) Lycka till!
Hej! Jag läser alltid och inspireras av din blogg. Här kommer en sen kommentar till denna läsarfråga. Jag har en dotter som är väldigt hård mot sig själv, har väldigt dålig självkänsla och alltid ”dåliga tankar”. Jag har arbetat mig upp en bra bit ur ”träsket” och börjar återfå mitt goda humör och känner att min inspiration återkommer.
Jag är på rätt spår. Kan jag ge dottern komplimanger och peppa henne så hon sedan själv kan ta sig upp på humörskalan eller måste hon göra allt jobbet själv?
Jag återkommer med ett inlägg om det här så fort jag hinner. :-)
det är så coolt Irina! slår aldrig fel, varje gång jag blir deppig och önskar få inspiration och peppning från dig och din blogg så har du skrivit något nytt eller besvarat någon fråga som handlar om det jag fuderar kring :) underbar läsning ovan. och så lite feedback; har under de senaste veckorna tappat 15 kg som jag hade i övervikt UTAN att jag kämpat för det. Har blivit som en naturlig konsekvens av att jag börjat göra upp med det jag är missnöjd med i mitt liv; jobb, relation osv. Snacka om att jag tröståt av olika anledningar innan. Har slutat tröstshoppa med då det inte fyller något behov längre. Numera shoppar jag det jag verkligen vill ha:)…ser hur bit för bit faller på plats i mitt liv…den ”svåraste” biten för mig kvarstår dock…kärleken :) jobbar mentalt på att tillåta mig att ta emot drömprinsen :P
Kramar!
Wow, grattis till den nya kroppen! Fler beundrare av den, och av hela dig, kommer att dyka upp på samma enkla sätt som du redan blivit bekant med (och som du troligtvis börjar lita på allt mer). Slappna bara av och flyt fram på räkmackan. :-)
he he sötnos :)…precis vad jag övar mig på att göra…flyta fram på en räkmacka ;)