Ritah frågade mig för en tid sen hur jag fått en så bra självkänsla. Först kunde jag inte riktigt svara på frågan för det är ju rätt svårt att se objektivt på sitt liv och förstå hur man blivit som man blivit.

Men efter en stund kom jag på att mitt dagboksskrivande kan vara en delorsak. Jag började skriva dagbok på femman och höll på ända tills jag gick ut gymnasiet. I början var det mest ett tidsfördriv för jag hade inga syskon att leka med och fick inte heller hänga ute sent på kvällarna. Och mina föräldrar är inte den typen som har tid att sitta och spela spel med en, så jag var on my own – att ha roligt var mitt eget ansvar.

Jag vet inte hur andra skriver dagbok, men jag var i alla fall brutalt ärlig. Det fanns ju ingen annan som läste det jag skrev, varför göra sig till? Jag skrev precis hur jag kände mig och vad som hade hänt – eller inte hänt – och så gjorde jag upp planer och satte upp mål. Dessutom gjorde jag djupgående analyser av mig själv som person – svagheter, styrkor, allt. Och så analyserade jag ju andra också såklart, speciellt killar jag hade en crush på just då. ;-)

Visst är det larvigt att göra upp världens strategiplan över hur man ska fråga chans på en annan 11-åring, men om det är vad som krävs så varför inte? Och istället för att vandalisera allmän egendom när mamma dragit in veckopengen kan man skriva av sig över ett par sidor och som avslut hitta på hur man får ännu mer pengar av grannen.

När man skriver sådär lär man sig till slut väldigt mycket om sig själv. Hur man reagerar i olika situationer, vad man är rädd för, vad som får en att må bra och hur man hanterar motgångar. Det är så inspirerande att gå tillbaka och läsa om hur ett ”jätteproblem” ordnade sig på ett par dagar. Man får direkt tilltro till att alla ens nuvarande problem också kommer att lösa sig.

En annan fördel är att man kan dokumentera sina framgångar på ett överskådligt sätt. Beröm, komplimanger och lyckade projekt kan förevigas där och den dag man känner sig smådeppig får man ny energi genom att se vad man är kapabel att åstadkomma.

Nuförtiden skriver jag inte längre dagbok, nu är det bloggen som gäller. Men i mitt nattduksbord finns fortfarande ett block där jag antecknar allt jag vill ha här i livet och också vad jag själv kan göra för att få det. Det gäller att vara aktiv!

Att vara lycklig är ett val man själv gör, inte något som ”händer en” om man har tur. Det förflutna har ingen betydelse och är ingen ursäkt, idag är en ny dag. Om du känner dig lycklig just nu, då ÄR du en lycklig människa.

• Förändra det du kan, lär dig tycka om resten och ignorera det du inte kan lära dig att tycka om.
• Jämför dig inte med andra. Du är ett perfekt exemplar av ditt unika jag. Finslipa din personlighet istället för att vara en dålig kopia av någon annan.
• Fokusera på det du vill ha mer av. Göd inte obehagliga saker med din energi.
• Lev – i motsats till existera. Prova allt du vill prova. Man ångrar mest det man inte gjorde.
• Var flexibel. Motstånd skapar smärta. Flyt med eller flyt runt.

Det nya året till ära myntar jag uttrycket ”ego chic”. Alltså inte eko (som också är fint) utan EGO. Som i jag, jag, jag – bäst, bäst, bäst. :-) Skrämmande mycket anti-jante… men inte så arrogant hänsynslöst mot omgivningen som man tror. Låt mig förklara.

Om du tittar dig omkring i din bekantskapskrets – vilken person beundrar du mest? Tänk efter ordentligt nu. Jag kan slå vad om att det är någon som inte är en dörrmatta. Det kan tom. vara någon du tycker uppoffrar sig för andra – men det du beundrar hos den personen är paradoxalt nog ändå hennes styrka, hennes ”drive”.

Hur kan vi vara så avtrubbade?

Varenda människa påverkar sin omgivning antingen hon vill det eller ej. Precis som allt annat i naturen är vi en pusselbit som bidrar något till det stora hela.

En pusselbit på fel plats gör ingen nytta, och hur mycket man än försöker tvinga den att passa in kommer pusslet aldrig att lyckas. Ändå är det oroväckande många människor som lever precis så här, i tyst missnöje och till ingen större glädje för omgivningen.

Mångas förklaring är att de helt enkelt inte känner sig speciellt märkvärdiga och inte riktigt vet vad annat de skulle göra än leva precis som de gör. Sanningen är att det är svårt att se det speciella i sig själv och ännu svårare att veta vad man ska göra av det. Talanger som inte utvecklas till färdigheter riskerar lätt att bli förbisedda.

Win-win är ett naturligt tillstånd – inte lose-lose

Men här kommer de goda nyheterna. Varenda person har en unik kombination av förutsättningar, talanger, färdigheter och personlighetsdrag. För att utnyttja dessa är vi dessutom födda med en hedonistisk läggning, vi dras automatiskt till sådant som känns vällustigt för oss. För ju mer vi använder vår naturliga begåvning desto större nytta utgör vår existens för andra människor. Win – win, alltså. Det är naturens avsikt att vi ska leva i enlighet med oss själva.

Varje gång en person förtränger sina naturliga behov och ägnar sig åt arbete som inte ger utlopp för hennes medfödda talang kan man tala om att mänskligheten blir berövad mellanskillnaden av personens verkliga och potentiella nytta. Samtidigt upptar hon en post som skulle göra någon annan lycklig.

Varför är vi så rädda för att vara vårt bästa jag?

Vårt samhälle utgörs av skrämmande många ”jobbzombier” – personer som genomlider större delen av dygnet med hoppressade tänder i väntan på semester då de belönar sig med sprit, shopping eller mat. Istället för att njuta varje dag tror vi att arbete måste vara tungt, tråkigt och otrevligt. Att man inte kan få betalt för något man gör utan ansträngning. Denna inställning har ställt till med större skada för samhället än allt annat sammanlagt.

Ett ännu större problem är att så många inte vågar vara originella, tjäna pengar på icke-traditionella sätt och kräva mer av livet än andra. Vi tycks tro att det är fult att må bra om andra inte gör det. Man ska inte må för bra, helt enkelt, då är något fel. Precis som om vi skulle må bra på andras bekostnad.

Denna tankegång är mycket farlig av två anledningar:

1. De som fortfarande inte lyckats hitta sig själva behöver inspiration och bra förebilder – inte fler personer som bekräftar att det är en utopi

2. Om ingen använder sina talanger och blir framgångsrik – vem ska då driva samhället vidare? En skock självömkliga varelser med offermentalitet? Good luck!

Det största hindret för ett fullvärdigt liv är alltså rädsla. Rädsla för att sticka ut, misslyckas och bli utskrattad, eller lyckas och falla offer för andras avundsjuka. Det sistnämnda är faktiskt den vanligaste och mest tabubelagda rädslan av dem alla. Många som gett upp hoppet om ett bättre liv ägnar nämligen sin energi åt att slå ner de som lyckats – utan att fatta att de själva tar skada ifall även dessa personer blir paralyserade av skräck.

Försynthet är inte en dygd – den är ett brott mot mänskligheten

Nästa gång du känner ovilja att briljera och vara mer framgångsrik än andra, kom ihåg: genom att hålla inne med dina behov och talanger berövar du mänskligheten något viktigt. Att andra inte hunnit lika långt som du är inte en ursäkt för dig att sakta efter.

Det finns en anledning till att du är här. Vilken? Det där du gör som får dig att glömma bort tiden och bara känna dig harmonisk, glad och tillfredsställd. Sluta aldrig med det. Genom att må dåligt och inte ta ansvar för dig själv lastar du nämligen över ansvaret på andra. Vi har inte tid med dig, vår uppgift är att ta hand om oss själva så att inte DU behöver göra det. Fair enough?

Att strypa sitt potential är direkt onaturligt. Kan du föreställa dig om en gran i skogen plötsligt bestämmer sig för att bli deprimerad och känna att den inte är så speciell? Att den ändå aldrig blir en fin tall – och nu tänker den minsann inte vara med längre.

De växter som växte under just den granen får inget solskydd, de djur som livnärde sig på dess kottar får mindre mat, de fåglar som kunde bygga bo i den kan inte göra det. Vilken sjuk, onaturlig och rent ut sagt absurd idé. På samma sätt är det precis lika fel för oss människor att ifrågasätta vårt naturliga tillstånd och vår identitet.

Vad är lösningen?

Se det som din plikt att vara ditt bästa jag. Trivs du med något, stå för det! Vi behöver ledare, inte dörrmattor. Alla är aldrig lika bra på samma sak. Alla kan inte ha lika mycket av samma sak. Alla kan aldrig vara samma sak. Vi är olika. Sluta avundas andra och koncentrera dig på vad du själv verkligen vill. Känner du dig underlägsen är du helt enkelt på fel plats. Och det är ingen annans fel och ansvar än ditt eget.

Tänk fler tankar som börjar med ”jag vill”, ”jag behöver” och ”jag ska”. Njut av tillvaron! Varje gång du lyckas bekräftar du för andra att det är möjligt. Varje gång du får en glädjeboost sänder du samtigt ut en till oss andra. Vi behöver dig. Lycklig och självsäker.

Vad kännetecknar en ”ego chic” person då? Läs nästa inlägg så får du veta. :-)

Ego chic -livsstilen är ingen ny uppfinning, ingen trend och ingen mirakelkur för vårt psyke. Begreppet återspeglar bara det som redan finns inom oss alla. 100% tillsatsfritt.

Att vara ego chic innebär inte sådan självfixering att man struntar i omgivningen. Tvärtom, man förmår endast visa äkta kärlek och respekt för andra när man är tillfreds med sig själv. En människa som mår bra är den som har störst potential att hjälpa andra. Därför att en bild säger mer än tusen ord.

En ego chic -person…

• tar ansvar för sitt eget välbefinnande och har därför energi, inspiration och resurser att sprida glädje omkring sig
• ser det positiva som ett normalt tillstånd och det negativa som en tillfällig kontrast
• är sin egen bästa vän – känner till både sina styrkor och svagheter, och använder båda till sin fördel
• har minst ett område där hon ser sig som expert, även om det finns andra som är duktigare
• förstår att pengar och framgång finns i obegränsad mängd och räcker till åt alla som vill ha
• älskar sin spegelbild, sin personlighet och sitt liv, helt skamlöst
• förstår skillnaden på ”att gå över lik” och ”att låta andra ta ansvar för sina känslor”
• tar ingen kritik personligt, varken positiv eller negativ, i vetskap om att andras åsikter bottnar i deras eget ego
• försöker inte höja sitt självförtroendet genom att trycka ner andra utan föregår istället med gott exempel
• har åsikter och vågar stå för dem i vetskap om att de betyder precis lika mycket och lika lite som någon annans
• kringgår allt negativt av självbevarelsedrift – det finns absolut inget ädelt eller vackert i lidande
• bejakar sina talanger och finslipar färdigheter förknippade med dem
• förstår att den största gåvan man kan ge andra är inspiration och kunskap – att göra hela jobbet för någon berövar personen glädjen av att känna stolthet över sin egen kompetens
• accepterar sin unika, fulländade personlighet utan förbehåll
• lever i nuet, minns endast det goda och förväntar sig bara det bästa

Som ni minns lovade jag att samla ihop några tips och råd om vad man ska göra åt sin panikångest. Jag kan förstås bara utgå ifrån mina egna erfarenheter och vet därför inte hur bra allt det här funkar för någon annan. Men det finns inget att förlora och allt att vinna, så let’s do it.

Vad är panikångest?

Panikångest är din kropps sätt att reagera på att du fixerar dig vid ett problem samtidigt som du är övertygad om att det inte finns någon lösning. När du, utifrån din känsla av maktlöshet, försöker sänka dina krav på livet och låtsas att du egentligen inte behöver det där som du så gärna vill ha – då övergår signalen från ditt inre till att ljuda ännu starkare. Du kan stänga dörren till köket där det brinner, men brandlarmet kommer att fortsätta tjuta. Att gå tillbaka i din utveckling är omöjligt.

Vad ska jag göra?

1. Acceptera din panikångest. Inse att det är ett friskhetstecken. Det är bra att din hjärna och kropp alarmerar dig när något är fel. Det hade varit värre om du var helt apatisk. Var alltså tacksam för att du får dessa varningar, de skapar den starkaste motivationen till förändring. Du är frisk!

2. Bedöva inte symptomen utan att åtgärda orsaken. Proppa inte dig full med medicin och fortsätt leva som förr. Då kan du lika bra börja knarka eller ta till flaskan. Eller bara stoppa huvudet i sanden som strutsen. Dina drömmar kommer att finnas kvar tills du tar itu med dem, du väljer förstås när och i vilket skick du är när det äntligen händer men jag föreslår förr hellre än senare.

3. Lista allt som känns jobbigt i ditt liv. Var ärlig – man hoppar gärna över saker som ”ändå inte går att förändra”. Kanske du inte vet hur, men det är ingen orsak att ljuga om dem. För mig lät det så här: ”herregud, jag har ingen aning om vad jag vill utbilda mig till, jag är urdålig på finska trots att jag bor i Finland, jag bor hemma hos mina föräldrar och jag har inga pengar. Och så får jag panikångestattacker hela tiden också”. Bummer!

Jag upprepar: erkänn att situationen är kritisk och att du inte längre vill leva som du gör en endaste dag till. Du kan inte förändra något du inte erkänt till fullo. Det är jätteskrämmande att inse hur illa det verkligen är, men du måste göra det. Det som skrämmer dig ger samtidigt motivation till förändring och det behöver du i stora doser nu.

4. Bestäm dig för att göra drastiska förändringar (för du har väl redan provat att ändra på småsaker?). Let’s face it – du har återkommande panikångestattacker. Vad du än hittar på att göra kan det inte bli värre än så här. Sätt hårt mot hårt alltså.

Vad betyder ”drastiska” i praktiken då? Jo, du måste vara beredd på att ge upp en del övertygelser som visserligen känns trygga och bekanta men som samtidigt inte tjänar ditt syfte. För det finns såklart en orsak till att du inte har ändrat på något hittills. Jag ”fastnade” i min livsstil pga. av följande: hemma hos föräldrarna bodde jag gratis och fick varma middagar serverade varje dag, jag slapp fatta stora beslut och jag behövde inte göra nya, skrämmande saker. Men till slut insåg jag att jag faktiskt betalade ett jättehögt pris för övertygelsen om att jag inte skulle klara mig på egen hand. Jag var tvungen att ge upp den där ”skentryggheten” för att få riktig.

5. Börja agera trots att du ännu inte vet exakt hur du ska lösa alla problem. Bestäm vad du vill ha och börja göra något som verkar föra dig lite närmare målet. Sluta vara perfektionist och kontrollfreak, den perfekta lösningen finns inte. Nöj dig med att göra det som känns någorlunda fiffigt och gör det nu! Ta dessutom avstånd från alla människor som får dig att tvivla och tveka, ni kan vara kompisar sen när du är starkare. Nu behöver du bara ja-sägare eller ingen alls. Och tänk inte på vad du INTE vill ha – koncentrera dig på målet!

Jag började med att jobba i en lokal butik för att skramla ihop pengar till flytten. Kompisar som försökte få mig att ”vara realistisk” fick inte längre dricka te med mig. Istället skickade jag ut CV till svenska arbetsgivare och letade andrahandsbostad. Som vi vet hittade jag varken jobb eller bostad – men fann Grisha istället. Vilket ledde till jobb och bostad. Vad lär vi oss av det här? Det är inte din uppgift att veta HUR – din uppgift är att säga VAD du vill ha och börja jobba för det. Sen fixar sig resten på sådana sätt som du aldrig kan räkna ut på förhand.

6. Håll utkik efter möjligheter och dra nytta av dem. Så fort du har börjat ta steg i rätt riktning (fortfarande med målet i siktet) börjar det hända saker. Antingen är det universums lag eller så har du bara börjat märka sånt du inte märkte tidigare, men en sak är i alla fall klar; du måste vara aktiv. Du kan plötsligt få idéer genom att läsa tidningar, prata med någon person eller hamna i situationer som du inte trodde att var möjliga. Ta egna initiativ! Du kommer inte att bli matad med sked utan måste själv känna igen ett bra tillfälle att komma närmare målet och ta det i akt.

7. Var tacksam för det du redan har. Också om det inte är mycket, har du i alla fall en sak: möjlighet till mer. Och bara det är värt mer än allt du har sammanlagt. Genom att vara aktivt tacksam för det du redan åstadkommit programmerar du dig till att få mer av samma sak. Du måste känna dig lycklig på förhand innan du kan bli det.

Lycka till!

Gå nu tillbaka och läs punkt fyra en gång till. Och kom ihåg: man ångrar alltid mest det man inte gjorde.

Alltså herregud, känner ni också att det blir för mycket nu? Man förväntas vara helt perfekt hela tiden och göra ”rätt” saker jämnt. Vart man än vänder sig så får man samma budskap inhamrat non stop: din kropp BEHÖVER vila, du MÅSTE andas, det är ONORMALT att inte dricka vatten, ALLA ANDRA rör på fötterna när de går…

Så många måsten! Varför ska alla vara likadana? Ska man inte få bestämma själv? Vårt samhälle pressar oss mer och mer hela tiden, finns det ingen moralisk gräns någonstans? Är det hit våra skattepengar går?

………

”Vad är det här för dravel?” tänker ni nu – de av er som det fortfarande finns hopp för.

Well, detta är ett exempel på hur man kan skapa problem av precis vad som hest, tom. livsnödvändiga funktioner. Recept: en gnutta populism, en rågad sked offermentalitet och en förpackning känsloladdad vokabulär. Mixa därefter med en mogen målgrupp och garnera med stor rubrik i versaler.

Vet ni att självmorden ökar märkbart så fort löpsedlarna handlar om någon som begått ett? Och att Joshua Bell, världens bästa violinist, bara får några kronor om han spelar i tunnelbanan samtidigt som han drar in miljonbelopp om folk besöker hans konsert efter att ha hört om hur bra han är genom massmedia? Vi människor är ena riktiga härmapor.

När det inte finns något att skriva om skapar journalister gärna en egen hypotes, eller ett påhittat problem, som de sedan försöker lösa i sin artikel. T. ex. så här: ”Kvinnor tvingas jobba dubbelt så hårt som männen” eller ”Smalhetsidealet skördar offer – är du nästa?” eller ”Dina vänner dissar dig – så ger du tillbaka med samma mynt!”.

Har man det minsta frö till offermentalitet i sig så slukar man dessa artiklar med hull och hår och ”upptäcker” att man själv faktiskt lider JÄTTEMYCKET av det som står där. Oj, vad SKÖNT att någon tar upp ämnet! Samtidigt kan man aldrig besvara frågan om exakt VEM det är som kräver, pressar och uppmanar en att vara smal / duktig / perfekt / rik / lycklig / whatever. ”Samhället och massmedia” är faktiskt ett bedrövligt dåligt svar som borde få en inspärrad för paranoia.

Ni som är lite äldre kan säkert minnas tillbaka och hålla med om att populära problem som ältats extra mycket av media det senaste decenniet är: pedofili, ätstörningar, feminism, naturförstörelse och rasism.

Vet ni vad? Dessa företeelser har funnits hur länge som helst. Att de plötsligt blivit ”populära” gör inget annat än att man göder dem med ytterligare energi vilket självklart medför att de expanderar. Och de som hittills levt i allsköns ro utan att tänka på dessa ämnen, blir plötsligt rädda för något som aldrig hade drabbat dem annars, men som nu gör det för att de drar till sig det genom sin egen rädsla. Det kallas självuppfyllande profetia.

Mitt råd: slappna av! Bara för att någon annan har problem betyder inte att DU också har det. Sluta tro att livet måste vara stressigt och kravfyllt, det är visserligen trendigt att känna sig så just nu – men är inte priset för detta ”mode” lite väl hög? Du mår inte sämre än du själv väljer att må, håll därför dålig energi på avstånd.

Och läs rubrikerna kritiskt. Om det så står att ”100% av befolkningen lever ett miserabelt liv” – så har det absolut inget att göra med DIG. Nej, inte ett smack, jag lovar! :-)