Visst är det konstigt att någon någonsin gick på det där om att margarin är en bra produkt att stoppa i sig? Eller att en produkt som består av dinatriumguanylat, dinatriuminosinat, mononatriumglutamat, förtjockningsmedel, konserveringsmedel, färgämne och härdat fett kan vara ok att äta? Även om det står “oxfond” på framsidan.

Jag menar, skulle en människa med hjärnan påslagen frivilligt och medvetet äta transfetter kryddade med nervgift (E621)?

*Jag räcker skamset upp en hand.* Tack och lov att min mamma märkte vad jag höll på med och fick mig på bättre tankar.

Vi måste börja lita på vårt eget omdöme, och framför allt använda det. Ursäkter som “jag är ju inte läkare eller kemist så jag förlitar mig på att Livsmedelsverket stoppar farliga livsmedel” duger inte. Det är din kropp och därför ditt ansvar – inte Livsmedelsverkets. Du vet visst vad som är bäst för dig – samma sak som för tusen år sen! Och det kommer inte att ändras inom den närmaste tiden. Vad matproducenterna än hittar på.

Så krångla inte till det i onödan utan använd sunt förnuft. Du kan inte lura naturen. Din kropp kommer aldrig att tro att den genmanipulerade, kemiskt modifirerade “mjölkprodukt” du stoppar i dig är ett riktigt näringsämne. Att du själv inte förstår exakt vad taurin och sukralos är för något borde få varnigsklockorna att ringa. Din kropp vet inte heller vad det är och kan följaktligen inte bryta ner det.

Nu, flera år senare när skadan redan är skedd och alla blivit feta, överkänsliga och sjuka för att de varit duktiga och bara ätit lightprodukter frikostigt besprutade med “ofarliga” bekämpningsmedel, har man “upptäckt” att vi faktiskt borde äta som förr i tiden. Alltså vanligt smör, icke-homogeniserade mjölkprodukter, ekologiskt kött osv.

Läs och häpna:

• Maten farligare än du tror
• Ät rätt fett – och rasa i vikt
• Här finns de mättade fetterna
• Här är maten du ska undvika

Pinsamt.

Men gjort är gjort. Låt oss nu ta lärdom av misstaget och gå vidare.

Ritah frågade mig för en tid sen hur jag fått en så bra självkänsla. Först kunde jag inte riktigt svara på frågan för det är ju rätt svårt att se objektivt på sitt liv och förstå hur man blivit som man blivit.

Men efter en stund kom jag på att mitt dagboksskrivande kan vara en delorsak. Jag började skriva dagbok på femman och höll på ända tills jag gick ut gymnasiet. I början var det mest ett tidsfördriv för jag hade inga syskon att leka med och fick inte heller hänga ute sent på kvällarna. Och mina föräldrar är inte den typen som har tid att sitta och spela spel med en, så jag var on my own – att ha roligt var mitt eget ansvar.

Jag vet inte hur andra skriver dagbok, men jag var i alla fall brutalt ärlig. Det fanns ju ingen annan som läste det jag skrev, varför göra sig till? Jag skrev precis hur jag kände mig och vad som hade hänt – eller inte hänt – och så gjorde jag upp planer och satte upp mål. Dessutom gjorde jag djupgående analyser av mig själv som person – svagheter, styrkor, allt. Och så analyserade jag ju andra också såklart, speciellt killar jag hade en crush på just då. ;-)

Visst är det larvigt att göra upp världens strategiplan över hur man ska fråga chans på en annan 11-åring, men om det är vad som krävs så varför inte? Och istället för att vandalisera allmän egendom när mamma dragit in veckopengen kan man skriva av sig över ett par sidor och som avslut hitta på hur man får ännu mer pengar av grannen.

När man skriver sådär lär man sig till slut väldigt mycket om sig själv. Hur man reagerar i olika situationer, vad man är rädd för, vad som får en att må bra och hur man hanterar motgångar. Det är så inspirerande att gå tillbaka och läsa om hur ett “jätteproblem” ordnade sig på ett par dagar. Man får direkt tilltro till att alla ens nuvarande problem också kommer att lösa sig.

En annan fördel är att man kan dokumentera sina framgångar på ett överskådligt sätt. Beröm, komplimanger och lyckade projekt kan förevigas där och den dag man känner sig smådeppig får man ny energi genom att se vad man är kapabel att åstadkomma.

Nuförtiden skriver jag inte längre dagbok, nu är det romanen och bloggen som gäller. Men i mitt nattduksbord finns fortfarande ett block där jag antecknar allt jag vill ha här i livet och också vad jag själv kan göra för att få det. Det gäller att vara aktiv!

Att vara lycklig är ett val man själv gör, inte något som “händer en” om man har tur. Det förflutna har ingen betydelse och är ingen ursäkt, idag är en ny dag. Om du känner dig lycklig just nu – då ÄR du en lycklig människa.

• Förändra det du kan och lär dig tycka om resten.
• Jämför dig inte med andra. Du är ett perfekt exemplar av ditt unika jag. Finslipa din personlighet istället för att vara en dålig kopia av någon annan.
• Fokusera på det du vill ha mer av. Göd inte dåliga saker med din energi.
• Lev – i motsats till existera. Prova allt du vill prova. Man ångrar mest det man inte gjorde.
• Var tacksam över att du mår dåligt ibland. Hur ska du annars veta att du mår bra?
• Var flexibel. Motstånd skapar smärta. Flyt med eller flyt runt istället.

Alltså jag bara älskar när Dr Phil säger det där. Och så svarar alltid hans gäster: “Yes, of course I want to be happy, but… bla bla bla bla bla bla…” Vaddå att budskapet har landat i dålig jord!

Har inte ni också märkt hur mycket energi det går åt till att övertyga andra människor om sin åsikt? Och till vilken nytta egentligen? Sällan det gäller liv och död. (Jag kom att tänka på det här när jag skrev förra inlägget.)

För några år sedan var jag aktiv på olika nätforum och debatterade friskt om allt möjligt. Till slut började det kännas mer jobbigt än roligt så jag lade av. Och vilken lättnad det var. Folk tror fortfarande vad de vill tro – men jag bryr mig inte. Klarar av att läsa vilket dravel som helst nuförtiden utan att känna behov att säga emot. Säger bara min åsikt en gång om det gäller något intressant och sen får det vara.

Ni som fortfarande låter er provoceras av allt, tänk på vad det kostar er. Gå inte på, gå runt. :-)

Det nya året till ära myntar jag uttrycket “ego chic”. Alltså inte eko (som också är fint) utan EGO. Som i jag, jag, jag – bäst, bäst, bäst. :-) Skrämmande mycket anti-jante… men inte så arrogant hänsynslöst mot omgivningen som man tror. Låt mig förklara.

Om du tittar dig omkring i din bekantskapskrets – vilken person beundrar du mest? Tänk efter ordentligt nu. Jag kan slå vad om att det är någon som inte är en dörrmatta. Det kan tom. vara någon du tycker uppoffrar sig för andra – men det du beundrar hos den personen är paradoxalt nog ändå hennes styrka, hennes “drive”.

Hur kan vi vara så avtrubbade?

Varenda människa påverkar sin omgivning antingen hon vill det eller ej. Precis som allt annat i naturen är vi en pusselbit som bidrar något till det stora hela.

En pusselbit på fel plats gör ingen nytta, och hur mycket man än försöker tvinga den att passa in kommer pusslet aldrig att lyckas. Ändå är det oroväckande många människor som lever precis så här, i tyst missnöje och till ingen större glädje för omgivningen.

Mångas förklaring är att de helt enkelt inte känner sig speciellt märkvärdiga och inte riktigt vet vad annat de skulle göra än leva precis som de gör. Sanningen är att det är svårt att se det speciella i sig själv och ännu svårare att veta vad man ska göra av det. Talanger som inte utvecklas till färdigheter riskerar lätt att bli förbisedda.

Win-win är ett naturligt tillstånd – inte lose-lose

Men här kommer de goda nyheterna. Varenda person har en unik kombination av förutsättningar, talanger, färdigheter och personlighetsdrag. För att utnyttja dessa är vi dessutom födda med en hedonistisk läggning, vi dras automatiskt till sådant som känns vällustigt för oss. För ju mer vi använder vår naturliga begåvning desto större nytta utgör vår existens för andra människor. Win – win, alltså. Det är naturens avsikt att vi ska leva i enlighet med oss själva.

Varje gång en person förtränger sina naturliga behov och ägnar sig åt arbete som inte ger utlopp för hennes medfödda talang kan man tala om att mänskligheten blir berövad mellanskillnaden av personens verkliga och potentiella nytta. Samtidigt upptar hon en post som skulle göra någon annan lycklig.

Varför är vi så rädda för att vara vårt bästa jag?

Vårt samhälle utgörs av skrämmande många “jobbzombier” – personer som genomlider större delen av dygnet med hoppressade tänder i väntan på semester då de belönar sig med sprit, shopping eller mat. Istället för att njuta varje dag tror vi att arbete måste vara tungt, tråkigt och otrevligt. Att man inte kan få betalt för något man gör utan ansträngning. Denna inställning har ställt till med större skada för samhället än allt annat sammanlagt.

Ett ännu större problem är att så många inte vågar vara originella, tjäna pengar på icke-traditionella sätt och kräva mer av livet än andra. Vi tycks tro att det är fult att må bra om andra inte gör det. Man ska inte må för bra, helt enkelt, då är något fel. Precis som om vi skulle må bra på andras bekostnad.

Denna tankegång är mycket farlig av två anledningar:

1. De som fortfarande inte lyckats hitta sig själva behöver inspiration och bra förebilder – inte fler personer som bekräftar att det är en utopi

2. Om ingen använder sina talanger och blir framgångsrik – vem ska då driva samhället vidare? En skock självömkliga varelser med offermentalitet? Good luck!

Det största hindret för ett fullvärdigt liv är alltså rädsla. Rädsla för att sticka ut, misslyckas och bli utskrattad, eller lyckas och falla offer för andras avundsjuka. Det sistnämnda är faktiskt den vanligaste och mest tabubelagda rädslan av dem alla. Många som gett upp hoppet om ett bättre liv ägnar nämligen sin energi åt att slå ner de som lyckats – utan att fatta att de själva tar skada ifall även dessa personer blir paralyserade av skräck.

Försynthet är inte en dygd – den är ett brott mot mänskligheten

Nästa gång du känner ovilja att briljera och vara mer framgångsrik än andra, kom ihåg: genom att hålla inne med dina behov och talanger berövar du mänskligheten något viktigt. Att andra inte hunnit lika långt som du är inte en ursäkt för dig att sakta efter.

Det finns en anledning till att du är här. Vilken? Det där du gör som får dig att glömma bort tiden och bara känna dig harmonisk, glad och tillfredsställd. Sluta aldrig med det. Genom att må dåligt och inte ta ansvar för dig själv lastar du nämligen över ansvaret på andra. Vi har inte tid med dig, vår uppgift är att ta hand om oss själva så att inte DU behöver göra det. Fair enough?

Att strypa sitt potential är direkt onaturligt. Kan du föreställa dig om en gran i skogen plötsligt bestämmer sig för att bli deprimerad och känna att den inte är så speciell? Att den ändå aldrig blir en fin tall – och nu tänker den minsann inte vara med längre.

De växter som växte under just den granen får inget solskydd, de djur som livnärde sig på dess kottar får mindre mat, de fåglar som kunde bygga bo i den kan inte göra det. Vilken sjuk, onaturlig och rent ut sagt absurd idé. På samma sätt är det precis lika fel för oss människor att ifrågasätta vårt naturliga tillstånd och vår identitet.

Vad är lösningen?

Se det som din plikt att vara ditt bästa jag. Trivs du med något, stå för det! Vi behöver ledare, inte dörrmattor. Alla är aldrig lika bra på samma sak. Alla kan inte ha lika mycket av samma sak. Alla kan aldrig vara samma sak. Vi är olika. Sluta avundas andra och koncentrera dig på vad du själv verkligen vill. Känner du dig underlägsen är du helt enkelt på fel plats. Och det är ingen annans fel och ansvar än ditt eget.

Tänk fler tankar som börjar med “jag vill”, “jag behöver” och “jag ska”. Njut av tillvaron! Varje gång du lyckas bekräftar du för andra att det är möjligt. Varje gång du får en glädjeboost sänder du samtigt ut en till oss andra. Vi behöver dig. Lycklig och självsäker.

Vad kännetecknar en “ego chic” person då? Läs nästa inlägg så får du veta. :-)

Ego chic -livsstilen är ingen ny uppfinning, ingen trend och ingen mirakelkur för vårt psyke. Begreppet återspeglar bara det som redan finns inom oss alla. 100% tillsatsfritt.

Att vara ego chic innebär inte sådan självfixering att man struntar i omgivningen. Däremot kan man endast visa äkta kärlek och respekt för andra när man är tillfreds med sig själv och därför börjar allt det goda på insidan av en själv. En människa som mår bra är den som har störst potential att hjälpa andra.

En ego chic -person…

• tar ansvar för sitt eget välbefinnande och har därför energi, motivation och resurser att sprida glädje omkring sig
• har minst ett område där hon ser sig som expert, även om det finns andra som är duktigare
• ser det positiva som ett normalt tillstånd och det negativa som en tillfällig kontrast
• höjer inte sitt eget självförtroendet genom att trycka ner andra utan försöker istället inspirera dem till framgång
• är sin egen bästa vän – känner till både sina styrkor och svagheter, och använder båda till sin fördel
• förstår att pengar, glädje, lycka och framgång finns i obegränsad mängd och räcker åt alla som vill ha
• lever i nuet, lär sig av det förflutna och utvecklar sig för framtiden
• förstår skillnaden på “att gå över lik” och “att låta andra ta ansvar för sina känslor”
• har åsikter och vågar stå för dem i vetskap om att de betyder precis lika mycket och lika lite som någon annans
• tar ingen kritik personligt, varken positiv eller negativ, i vetskap om att alla mest tänker på sig själva (till och med altruisterna)
• kringgår allt negativt av självbevarelsedrift – det finns absolut inget ädelt eller vackert i lidande
• förstår att den största gåvan man kan ge andra är inspiration och kunskap – att göra hela jobbet för andra berövar dem glädjen av att känna stolthet över sin egen kompetens
• bejakar sina talanger och finslipar färdigheter förknippade med dem
• älskar sin spegelbild, sin personlighet och sitt liv, helt skamlöst
• är ödmjuk och accepterar sin unika, fulländade personlighet utan att varken förminska eller förstora den

Som ni minns lovade jag att samla ihop några tips och råd om vad man ska göra åt sin panikångest. Jag kan förstås bara utgå ifrån mina egna erfarenheter och vet därför inte hur bra allt det här funkar för någon annan. Men det finns inget att förlora och allt att vinna, så let’s do it.

Vad är panikångest?

Panikångest är din kropps sätt att reagera på att du förtränger och förminskar problem istället för att ta itu med dem. Du kan stänga dörren till köket där det brinner, men brandlarmet kommer att fortsätta tjuta.

Vad ska jag göra?

1. Acceptera din panikångest. Inse att det är ett friskhetstecken. Det är bra att din hjärna och kropp alarmerar dig när något är fel. Det hade varit värre om du var helt apatisk. Var alltså tacksam för att du får dessa varningar, de skapar den starkaste motivationen till förändring. Du är frisk!

2. Bedöva inte symptomen utan att åtgärda orsaken. Proppa inte dig full med medicin och fortsätt leva som förr. Då kan du lika bra börja knarka eller ta till flaskan. Eller bara stoppa huvudet i sanden som strutsen. Dina problem kommer att vara kvar tills du tar itu med dem, du väljer förstås när och i vilket skick du är när det äntligen händer men jag föreslår förr hellre än senare.

3. Lista allt som känns jobbigt i ditt liv. Var ärlig – man hoppar gärna över saker som “ändå inte går att förändra”. Kanske du inte vet hur, men det är ingen orsak att ljuga om dem. För mig lät det så här: “herregud, jag har ingen aning om vad jag vill utbilda mig till, jag är urdålig på finska trots att jag bor i Finland, jag bor hemma hos mina föräldrar och jag har inga pengar. Och så får jag panikångestattacker hela tiden också”. Bummer!

Jag upprepar: erkänn att situationen är kritisk och att du inte längre vill leva som du gör en endaste dag till. Du kan inte förändra något du inte erkänt till fullo. Det är jätteskrämmande att inse hur illa det verkligen är, men du måste göra det. Det som skrämmer dig ger samtidigt motivation till förändring och det behöver du i stora doser nu.

4. Bestäm dig för att göra drastiska förändringar (för du har väl redan provat att ändra på småsaker?). Let’s face it – du har återkommande panikångestattacker. Vad du än hittar på att göra kan det inte bli värre än så här. Sätt hårt mot hårt alltså.

Vad betyder “drastiska” i praktiken då? Jo, du måste vara beredd på att ge upp en del av det som du faktiskt tycker om just nu. För det finns såklart en orsak till att du inte har ändrat på något hittills. Jag “fastnade” i min livsstil pga. av följande: hemma hos föräldrarna bodde jag gratis och fick varma middagar serverade varje dag, jag slapp fatta stora beslut och jag behövde inte göra nya, skrämmande saker. Men till slut insåg jag att jag faktiskt betalade ett jättehögt pris för det. Jag var tvungen att ge upp den där “skentryggheten” för att få riktig.

5. Börja agera trots att du ännu inte vet exakt hur du ska lösa alla problem. Bestäm vad du vill ha och börja göra något som verkar föra dig lite närmare målet. Sluta vara perfektionist och kontrollfreak, den perfekta lösningen finns inte. Nöj dig med att göra det som känns någorlunda fiffigt och gör det nu! Ta dessutom avstånd från alla människor som får dig att tvivla och tveka, ni kan vara kompisar sen när du är starkare. Nu behöver du bara ja-sägare eller ingen alls. Och tänk inte på vad du INTE vill ha – koncentrera dig på målet!

Jag började med att jobba i en lokal butik för att skramla ihop pengar till flytten. Kompisar som försökte få mig att “vara realistisk” fick inte längre dricka te med mig. Istället skickade jag ut CV till svenska arbetsgivare och letade andrahandsbostad. Som vi vet hittade jag varken jobb eller bostad – men fann Grisha istället. Vilket ledde till jobb och bostad. Vad lär vi oss av det här? Det är inte din uppgift att veta HUR – din uppgift är att säga VAD du vill ha och börja jobba för det. Sen fixar sig resten på sådana sätt som du aldrig kan räkna ut på förhand.

6. Håll utkik efter möjligheter och dra nytta av dem. Så fort du har börjat ta steg i rätt riktning (fortfarande med målet i siktet) börjar det hända saker. Antingen är det universums lag eller så har du bara börjat märka sånt du inte märkte tidigare, men en sak är i alla fall klar; du måste vara aktiv. Du kan plötsligt få idéer genom att läsa tidningar, prata med någon person eller hamna i situationer som du inte trodde att var möjliga. Ta egna initiativ! Du kommer inte att bli matad med sked utan måste själv känna igen ett bra tillfälle att komma närmare målet och ta det i akt.

7. Var tacksam för det du redan har. Också om det inte är mycket, har du i alla fall en sak: möjlighet till mer. Och bara det är värt mer än allt du har sammanlagt. Genom att vara aktivt tacksam för det du redan åstadkommit programmerar du dig till att få mer av samma sak. Du måste känna dig lycklig på förhand innan du kan bli det.

Lycka till!

Gå nu tillbaka och läs punkt fyra en gång till. Och kom ihåg: man ångrar alltid mest det man inte gjorde.

I motsats till vad ni kanske tror är jag ingen riktig shopaholic, att tokshoppa nya kläder och prylar är inget jag ägnar mig åt på heltid. Men när man väl gör något ska man göra det bra. Här ser ni mina grundprinciper:

1. Spontanshoppa
Du hittar aldrig en snygg klänning dagen innan festen. Du kommer bara att se fula jackor i konstiga färger sista helgen innan temperaturen sjunker till minus. Tom. hyllan med vanliga nylonstrumpor kommer att vara tom när du har på dig ditt sista par och behöver fler. Därför bör du hålla ögonen öppna hela tiden. På jakt efter byxor men ser den perfekta kjolen? Köp den nu! Istället för att leta efter exakt samma modell under tidspress en vecka senare. Var inte rädd att gå hem tomhänt heller – köp inget bara för att köpa.

2. Shoppa ensam
Heidi har utmärkt sinne för färg, Torbjörn hittar alltid fina plagg jag inte visste att jag passar i – men de bästa köpen gör jag ändå ensam. Fördelen är att man slipper ödsla tid på sånt den andre vill titta på, kan göra tvära svängar utan att krocka med någon bakom sig och inte blir distraherad av en som “bara ska dra ett bloss” precis när det är som roligast. Shopping kräver största möjliga koncentration.

3. Shoppa på vardagar före fyra
Mindre trängsel, bättre service. Troligtvis för att du och de flesta andra har annat för er än att hänga i butikerna då.

4. Klä dig bekvämt men stiligt
Servicen beror på din potentiella köpförmåga. Ser du ut som en slusk blir du behandlad därefter, expediter är också människor. Samtidigt ska du klä dig i något som enkelt går att ta av i provhytten, det finns inget värre än att knäppa tusen knappar om och om igen. Tänk också på att ha bekväma skor som du orkar gå i länge.

5. Hitta en bra expedit
Bra kan betyda olika saker i olika situationer; en som är kompetent att svara på dina frågor, en som låter dig vara ifred, en som kan erbjuda dig olika lösningar, osv. Jag undviker att handla av dem som irriterar mig och de gånger jag gjort det har jag alltid ångrat mig. Sök dig till bra personal.

6. Lyssna inte på expediter
Eller visst, lyssna, men filtrera allt de säger genom ditt eget sunda förnuft. Jag kommer aldrig att nicka instämmande när Nina på Maruschka påstår att jag ser bra ut i fyrkantig tweedkavaj utan midja. Eller när frissan berättar hur fint mitt hår mår av alla vitaminer i hårfärgen (men är förvånansvärt tystlåten angående de resterande 99% som utgörs av kemikalier). Var säker på din kroppsform, din smak och din stil innan du överlämnar dig i händerna på folk vars enda uppgift är att sälja. Jag upprepar…

7. Gör din hemläxa
Läs sminktester innan du står i butiken och frestas av alla snygga burkar. Du vill inte komma hem med krämen som gett alla skönhetsbloggare utslag. Kolla upp recensionerna för bärbara datorer innan du hamnar på OnOff och får syn på en söt, rosa i fyndhörnan. Så billig… det där med två timmars batteritid kan väl inte vara viktigt? Var på det klara med din kroppsform innan du går till klädbutiken. Jag som har kort hals och svala undertoner i hyn kommer inte att passa bättre i orange polo bara för att det är “allt som finns”. Leta tills du hittar sånt du verkligen vill ha.

8. Titta inte på prislappen
Det finns endast en orsak att köpa något nytt – för att du älskar grejen. Antingen gör du det eller så gör du det inte. Låt inte ett lågt pris eller små mutgåvor på köpet distrahera dig från detta faktum. Jag undviker butiker helt och hållet om inte jag har pengar att shoppa för. När jag har, anpassar jag butiksvalet efter budjeten. Varför fresta sig och sen vara tvungen att gå hem med krossat hjärta? Eller ännu värre, med något som “var billigt”.

9. Betala med kort
Ja, det är bevisat att man gör av med mindre pengar då man betalar med sedlar. Men det är plågsamt nog att åla in sig i tajta fodralklänningar i minimala provrum utan att därefter behöva stå en evighet i bankomatkön och se pensionärer fumla med knapparna. Bara för att det saknas en 50-lapp i plånboken.

10. Öppet köp
Rätten att prova hemma och sen göra återköp eller byte är guds gåva till shopparna. Spara alltid kvittot! Jag tar alltid hem mer än jag faktiskt behåller.